ایّوب 7

۱ 1 «آیا برای انسان بر زمین مجاهده‌ای نیست؟ و روزهای وی مثل روزهای مزدور نی؟

En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.

۲ 2 مثل غلام که برای سایه اشتیاق دارد، و مزدوری که منتظر مزد خویش است،

Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.

۳ 3 همچنین ماههای بطالت نصیب من شده است، و شبهای مشقت برای من معین گشته.

Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.

۴ 4 چون می‌خوابم می‌گویم: کی برخیزم؟ و شب بگذرد و تا سپیده صبح ازپهلو به پهلو گردیدن خسته می‌شوم.

Så snart jag har lagt mig, är min fråga: "När skall jag då få stå upp?" Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.

۵ 5 جسدم ازکرمها و پاره های خاک ملبس است، و پوستم تراکیده و مقروح می‌شود.

Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.

۶ 6 روزهایم از ماکوی جولا تیزروتر است، و بدون امید تمام می‌شود.

Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.

۷ 7 به یاد آور که زندگی من باد است، و چشمانم دیگر نیکویی را نخواهد دید.

Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.

۸ 8 چشم کسی‌که مرامی بیند دیگر به من نخواهد نگریست، وچشمانت برای من نگاه خواهد کرد و نخواهم بود.

Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.

۹ 9 مثل ابر که پراکنده شده، نابود می‌شود. همچنین کسی‌که به گور فرو می‌رود، برنمی آید. (Sheol h7585)

Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)

۱۰ 10 به خانه خود دیگر نخواهد برگشت، و مکانش باز او را نخواهد شناخت.

Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.

۱۱ 11 پس من نیز دهان خود را نخواهم بست. از تنگی روح خود سخن می‌رانم، و از تلخی جانم شکایت خواهم کرد.

Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.

۱۲ 12 آیا من دریا هستم یا نهنگم که بر من کشیکچی قرار می‌دهی؟

Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?

۱۳ 13 چون گفتم که تخت خوابم مراتسلی خواهد داد و بسترم شکایت مرا رفع خواهد کرد،

När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,

۱۴ 14 آنگاه مرا به خوابها ترسان گردانیدی، و به رویاها مرا هراسان ساختی.

då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.

۱۵ 15 به حدی که جانم خفه شدن را اختیار کرد و مرگ رابیشتر از این استخوانهایم.

Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!

۱۶ 16 کاهیده می‌شوم ونمی خواهم تا به ابد زنده بمانم. مرا ترک کن زیراروزهایم نفسی است.

Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.

۱۷ 17 «انسان چیست که او را عزت بخشی، و دل خود را با او مشغول سازی؟

Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,

۱۸ 18 و هر بامداد از اوتفقد نمایی و هرلحظه او را بیازمایی؟

synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?

۱۹ 19 تا به کی چشم خود را از من برنمی گردانی؟ مرا واگذار تاآب دهان خود را فرو برم.

Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?

۲۰ 20 من گناه کردم، اما با تو‌ای پاسبان بنی آدم چه کنم؟ برای چه مرا به جهت خود هدف ساخته‌ای، به حدی که برای خود بار سنگین شده‌ام؟

Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?

۲۱ 21 و چرا گناهم رانمی آمرزی، و خطایم را دور نمی سازی؟ زیرا که الان در خاک خواهم خوابید، و مرا تفحص خواهی کرد و نخواهم بود.»

Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.