< Faarfannaa 85 >

1 Dura Buʼaa Faarfattootaatiif. Faarfannaa Ilmaan Qooraahi. Yaa Waaqayyo, ati lafa keetiif arjoomteerta; boojuu Yaaqoobis deebifteerta.
Til Sangmesteren. Af Koras Sønner. En Salme.
2 Ati balleessaa uummata keetii dhiifteertaaf; cubbuu isaanii hundumaas dhoksiteerta.
Du var naadig, HERRE, imod dit Land, du vendte Jakobs Skæbne,
3 Dheekkamsa kee hunda fageessiteerta; aarii kee sodaachisaa sana irraas deebiteerta.
tog Skylden bort fra dit Folk og skjulte al deres Synd. (Sela)
4 Yaa Waaqa Fayyisaa keenya, iddoo keenyatti nu deebisi; dheekkamsa kees nurraa qabi.
Du lod al din Vrede fare, tvang din glødende Harme.
5 Ati bara baraan nutti aartaa? Dheekkamsa kee dhaloota tokko irraa dhaloota kaanitti dabarsitaa?
Vend tilbage, vor Frelses Gud, hør op med din Uvilje mod os!
6 Akka sabni kee sitti gammaduuf, ati lubbuu nutti hin deebiftuu?
Vil du vredes paa os for evigt, holde fast ved din Harme fra Slægt til Slægt?
7 Yaa Waaqayyo, araara kee nutti mulʼisi; fayyina kees nuu kenni.
Vil du ikke skænke os Liv Paa ny, saa dit Folk kan glæde sig i dig!
8 Ani waan Waaqayyo Waaqni jedhu nan dhaggeeffadha; inni saba isaa qulqullootaaf nagaa abdachiisa; isaan garuu gara gowwummaatti hin deebiʼin.
Lad os skue din Miskundhed, HERRE, din Frelse give du os!
9 Akka ulfinni isaa lafa keenya irra jiraatuuf, fayyisuun isaa dhugumaan warra isa sodaatanitti dhiʼoo jira.
Jeg vil høre, hvad Gud HERREN taler! Visselig taler han Fred til sit Folk og til sine fromme og til dem, der vender deres Hjerte til ham;
10 Jaalallii fi amanamummaan wal gaʼan; qajeelummaa fi nagaan wal dhungatan.
ja, nær er hans Frelse for dem, som frygter ham, snart skal Herlighed bo i vort Land;
11 Amanamummaan lafa keessaa burqa; qajeelummaan immoo samii irraa gad ilaala.
Miskundhed og Sandhed mødes, Retfærd og Fred skal kysse hinanden;
12 Waaqayyo dhugumaan waan gaarii ni kenna; lafti keenyas midhaan ishee ni kenniti.
af Jorden spirer Sandhed frem, fra Himlen skuer Retfærd ned.
13 Qajeelummaan fuula isaa dura deema; miilla isaatiifis karaa qopheessa.
Derhos giver HERREN Lykke, sin Afgrøde giver vort Land; Retfærd vandrer foran ham og følger ogsaa hans Fjed.

< Faarfannaa 85 >