< Faarfannaa 85 >

1 Dura Buʼaa Faarfattootaatiif. Faarfannaa Ilmaan Qooraahi. Yaa Waaqayyo, ati lafa keetiif arjoomteerta; boojuu Yaaqoobis deebifteerta.
Til Sangmesteren; af Koras Børn, en Psalme.
2 Ati balleessaa uummata keetii dhiifteertaaf; cubbuu isaanii hundumaas dhoksiteerta.
Herre! du har haft Velbehag til dit Land, du har ført Jakobs fangne Folk tilbage.
3 Dheekkamsa kee hunda fageessiteerta; aarii kee sodaachisaa sana irraas deebiteerta.
Du har borttaget dit Folks Misgerning, du har skjult al deres Synd. (Sela)
4 Yaa Waaqa Fayyisaa keenya, iddoo keenyatti nu deebisi; dheekkamsa kees nurraa qabi.
Du har draget al din Harme tilbage, du har bortvendt din grumme Vrede.
5 Ati bara baraan nutti aartaa? Dheekkamsa kee dhaloota tokko irraa dhaloota kaanitti dabarsitaa?
Hjælp os op igen, vor Frelses Gud! og tilintetgør din Fortørnelse imod os.
6 Akka sabni kee sitti gammaduuf, ati lubbuu nutti hin deebiftuu?
Vil du evindelig være vred paa os? vil du udstrække din Vrede fra Slægt til Slægt?
7 Yaa Waaqayyo, araara kee nutti mulʼisi; fayyina kees nuu kenni.
Vil du ikke gøre os levende igen, at dit Folk maa glæde sig i dig?
8 Ani waan Waaqayyo Waaqni jedhu nan dhaggeeffadha; inni saba isaa qulqullootaaf nagaa abdachiisa; isaan garuu gara gowwummaatti hin deebiʼin.
Herre! lad os se din Miskundhed og giv os din Frelse.
9 Akka ulfinni isaa lafa keenya irra jiraatuuf, fayyisuun isaa dhugumaan warra isa sodaatanitti dhiʼoo jira.
Jeg vil høre, hvad Gud Herren tater; thi han skal tale Fred til sit Folk og til sine hellige, kun at de ikke vende tilbage til Daarlighed.
10 Jaalallii fi amanamummaan wal gaʼan; qajeelummaa fi nagaan wal dhungatan.
Ja, hans Frelse er nær hos dem, som ham frygte, at Herlighed maa bo i vort Land.
11 Amanamummaan lafa keessaa burqa; qajeelummaan immoo samii irraa gad ilaala.
Miskundhed og Sandhed møde hinanden; Retfærdighed og Fred kysse hinanden.
12 Waaqayyo dhugumaan waan gaarii ni kenna; lafti keenyas midhaan ishee ni kenniti.
Sandhed vokser op af Jorden, og Retfærdighed ser ned af Himmelen.
13 Qajeelummaan fuula isaa dura deema; miilla isaatiifis karaa qopheessa.
Dertil skal Herren give det gode, og vort Land give sin Grøde. Retfærdighed gaa frem for hans Ansigt og sætte sine Trin paa hans Vej!

< Faarfannaa 85 >