< Faarfannaa 82 >

1 Faarfannaa Asaaf. Waaqni, waldaa waaqotaa gidduu dhaabata; “waaqota” gidduuttis murtii kenna; akkanas jedha:
Ein Psalm Asaphs. Gott steht in der Gottesversammlung, inmitten der Götter richtet er:
2 “Isin hamma yoomiitti seera jalʼiftu? Hamma yoomiittis jalʼootaaf dhaabattu?
«Wie lange wollt ihr ungerecht richten und die Person des Schuldigen ansehen? (Pause)
3 Dadhabdootaa fi ijoollee abbaa hin qabneef murtii qajeelaa kennaa; mirga hiyyeeyyiitii fi cunqurfamtootaas eegsisaa.
Schafft dem Geringen und Verwaisten Recht, rechtfertigt den Elenden und Armen!
4 Warra dadhabaa fi rakkattoota baraaraa; harka jalʼootaatiis isaan baasaa.
Lasset den Geringen und Dürftigen frei, errettet ihn aus der Hand der Gottlosen!»
5 “Isaan homaa hin beekan; homaa illee hin hubatan. Isaan dukkana keessa jiraatu; hundeen lafaa hundinuu ni raafame.
Aber sie wollen nichts merken und nichts verstehen, sondern wandeln in der Finsternis; es wanken alle Stützen des Landes!
6 “Anis, ‘Isin, “waaqota;” hundi keessan ilmaan Waaqa Waan Hundaa Olii ti’ jedheera.
Ich habe gesagt: «Ihr seid Götter und allzumal Kinder des Höchsten;
7 Taʼus isin akkuma namatti ni duutu; akkuma bulchitoota kamii iyyuu ni kuftu.”
dennoch sollt ihr sterben wie Menschen und fallen wie einer der Fürsten!»
8 Yaa Waaqi kaʼi; lafatti muri; sabni hundinuu kan keetiitii.
Mache dich auf, o Gott, richte die Erde; denn du bist Erbherr über alle Nationen!

< Faarfannaa 82 >