Faarfannaa 77
1 Dura Buʼaa Faarfattootaatiif. Yeduutuuniif. Faarfannaa Asaaf. Ani gargaarsaaf gara Waaqaatti nan iyyadhe; ani akka Waaqni na dhagaʼuuf nan iyyadhe.
En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
2 Yeroo rakkina kootiitti Gooftaa nan barbaaddadhe; halkanis utuu hin dadhabin harka koo nan diriirfadhe; lubbuun koos jajjabaachuu didde.
Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
3 Yaa Waaqi, ani yommuun si yaadadhu nan aada; ani irra deddeebiʼee nan yaade; hafuurri koos ni laafe.
När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
4 Ati akka iji koo hin dunuunfanne goote; ani akka malee lubbamee dubbachuu iyyuu dadhabe.
Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
5 Ani waaʼee bara durii, waaʼee waggoota durii duriis nan yaade;
Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
6 ani halkaniin faarfannaa koo nan yaadadhe. Ani irra deddeebiʼee na yaade; hafuurri koos akkana jedhee qorate:
Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
7 “Gooftaan bara baraan nama gataa? Inni deebiʼee garaa hin laafuu?
Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
8 Araarri isaa bara baraan badee? Waadaan isaa bara baraan guutamuu dhabee?
Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
9 Waaqni arjoomuu irraanfateeraa? Inni aariidhaan gara laafina isaa dhiiseeraa?”
Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
10 Anis, “Harki mirgaa kan Waaqa Waan Hundaa Olii jijjiirameera jedhee yaaduun koo, dadhabbii koo ti” nan jedhe.
Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
11 Ani hojii Waaqayyoo nan yaadadha; dhugumaan dinqii kee kan durii nan yaadadhaa.
Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
12 Ani waan ati hojjette hunda irra deddeebiʼee nan yaada; waaʼee hojii keetii illee nan dubbadha.
Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
13 Yaa Waaqi, karaan kee qulqulluu dha. Waaqni guddaan akka Waaqa keenyaa eessa jira?
Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
14 Ati Waaqa hojii dinqii hojjettuu dha; saboota gidduuttis humna kee ni argisiifta.
Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
15 Irree kee cimaadhaan saba kee, sanyii Yaaqoobii fi sanyii Yoosef furteerta.
Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
16 Yaa Waaqi, bishaanonni si argan; bishaanonni si arganii sodaatan; tuujubawwan ni hollatan.
Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
17 Duumessi bishaan gad dhangalaase; samiiwwan ni qaqawweessaʼan; xiyyi kees qixa hundaan balaqqise.
De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
18 Bakakkaan kee bubbee hamaa keessaa dhagaʼame; balaqqeesi kee addunyaa ibse; laftis hollattee sochoote.
Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
19 Daandiin kee galaana keessa, karaan kee immoo bishaanota gurguddaa keessa baʼa; garuu faanni kee hin argamne.
Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
20 Ati harka Museetii fi harka Arooniin, saba kee akka bushaayeetti geggeessite.
Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
