Faarfannaa 73
1 Faarfannaa Asaaf. Dhugumaan Waaqni Israaʼeliif, warra garaan isaanii qulqulluu taʼeef gaarii dha.
En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 Ani garuu miilli koo gufachuu gaʼee, faanni koos mucucaachuu gaʼee ture.
Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 Ani yommuun badhaadhummaa hamootaa argetti, of tuultotatti hinaafeen tureetii.
ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 Isaan hin dhiphatan; dhagni isaaniis fayyaa dha; cimaa dhas.
Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 Rakkinni nama biraatti dhufu isaanitti hin dhufu; isaan akka namoota kaanii dhukkubaan hin dhaʼaman.
De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Kanaafuu of tuulummaan faaya morma isaanii ti; fincilas akka wayyaatti uffatu.
Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Iji isaanii coomee alatti dhiibama; hamminni isaan garaatti yaadan dhuma hin qabu.
Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 Isaan ni qoosu; hamminas ni dubbatu; of tuulaa cunqursaadhaan nama doorsisu.
De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 Afaan isaanii samii falmata; arrabni isaaniis lafa dhaala.
Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 Kanaafuu sabni gara isaaniitti dachaʼee bishaan baayʼee dhuga.
därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 Isaanis, “Waaqni akkamitti beekuu dandaʼaa? Waaqni Waan Hundaa Olii beekumsa qabaa?” jedhu.
Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Egaa namoonni hamoon akkana; isaan yeroo hunda yaaddoo malee jiraatu; badhaadhummaanis guddachaa deemu.
Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Yoos ani akkasumaan garaa koo qulqullinaan eeggadhee harka koos akkasumaan dhiqadhe kaa!
Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 Ani guyyaa guutuu dhaʼameera; ganama ganamas adabameera.
jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Ani utuu, “Akkana nan dubbadha” jedhee jiraadhee silaa ijoollee kee nan yakkan ture.
Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 Garuu yommuu ani waan kana hunda hubachuu yaaletti, wanni kun hojii dadhabsiisaa natti taʼe.
När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 Kunis hamma ani iddoo qulqullummaa Waaqaa seenutti ture; ergasiis ani galgala isaanii nan hubadhe.
till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Dhugumaan ati iddoo mucucaataa irra isaan dhaabde; akka isaan kufanii caccabaniifis gad isaan darbatte.
Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Isaan akkamiin guutumaan guutuutti sodaadhaan fudhatamanii akkuma tasaa barbadaaʼan!
Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 Akkuma abjuun yeroo namni hirribaa dammaqutti taʼu sana, atis yaa Gooftaa, akkasuma yommuu ol kaatu, hawwii garaa isaanii ni busheessita.
Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 Yommuu lubbuun koo gadditee onneen koos waraanamtetti,
När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 ani gowwaa fi wallaalaan ture; fuula kee durattis akka horii nan taʼe.
då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Taʼus ani yeroo hunda si wajjinan jira; atis harka koo mirgaa ni qabda.
Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Ati gorsa keetiin na qajeelchita; ergasii immoo ulfinatti na galchita.
Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Ani samii keessaa eenyunan qaba? Lafa irraas si malee homaa hin fedhu.
Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Foon koo fi onneen koo dadhabuu dandaʼu; Waaqni garuu jabina garaa koo ti; bara baraanis inni qooda koo.
Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 Warri sirraa fagoo jiran ni badu; atis warra siif hin amanamne hunda ni balleessita.
Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 Akka ani yaadutti garuu Waaqatti dhiʼaachuun gaarii dha; Waaqayyo Gooftaa daʼoo koo godhadheera; ani hojii kee hunda nan labsa.
Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
