Faarfannaa 73
1 Faarfannaa Asaaf. Dhugumaan Waaqni Israaʼeliif, warra garaan isaanii qulqulluu taʼeef gaarii dha.
En Psalm Assaphs. Visserliga hafver Israel Gud till tröst, der man rent hjerta hafver.
2 Ani garuu miilli koo gufachuu gaʼee, faanni koos mucucaachuu gaʼee ture.
Men jag hade sånär stapplat med mina fötter; mine steg hade fulltnär sluntit.
3 Ani yommuun badhaadhummaa hamootaa argetti, of tuultotatti hinaafeen tureetii.
Ty mig förtröt om de stortaliga, då jag såg, att dem ogudaktigom väl gick.
4 Isaan hin dhiphatan; dhagni isaaniis fayyaa dha; cimaa dhas.
Ty de äro i ingen dödsfara, utan stå faste såsom ett palats.
5 Rakkinni nama biraatti dhufu isaanitti hin dhufu; isaan akka namoota kaanii dhukkubaan hin dhaʼaman.
De äro icke i olycko, såsom andra menniskor, och varda icke, såsom andra menniskor, plågade.
6 Kanaafuu of tuulummaan faaya morma isaanii ti; fincilas akka wayyaatti uffatu.
Derföre måste deras stolthet vara en kostelig ting, och deras öfvervåld måste heta allt väl gjordt.
7 Iji isaanii coomee alatti dhiibama; hamminni isaan garaatti yaadan dhuma hin qabu.
De svälla i ansigtet som en fet buk; de göra hvad dem lyster.
8 Isaan ni qoosu; hamminas ni dubbatu; of tuulaa cunqursaadhaan nama doorsisu.
De förakta all ting, och tala illa derom; och tala och lasta högmodeliga.
9 Afaan isaanii samii falmata; arrabni isaaniis lafa dhaala.
Hvad de tala, det måste vara taladt neder af himmelen; hvad de säga, det måste gälla på jordene.
10 Kanaafuu sabni gara isaaniitti dachaʼee bishaan baayʼee dhuga.
Derföre faller dem den menige man till; förty de nyttja deras vatten tillfyllest;
11 Isaanis, “Waaqni akkamitti beekuu dandaʼaa? Waaqni Waan Hundaa Olii beekumsa qabaa?” jedhu.
Och säga: Hvad skulle Gud fråga efter dem? Hvad skulle den Högste sköta om dem?
12 Egaa namoonni hamoon akkana; isaan yeroo hunda yaaddoo malee jiraatu; badhaadhummaanis guddachaa deemu.
Si, det äro de ogudaktige, de äro lyckosamme i verldene, och varda rike.
13 Yoos ani akkasumaan garaa koo qulqullinaan eeggadhee harka koos akkasumaan dhiqadhe kaa!
Skall det då fåfängt vara, att mitt hjerta ostraffeliga lefver, och jag mina händer i oskyldighet tvår;
14 Ani guyyaa guutuu dhaʼameera; ganama ganamas adabameera.
Och varder plågad dagliga, och min näpst är hvar morgon för handene?
15 Ani utuu, “Akkana nan dubbadha” jedhee jiraadhee silaa ijoollee kee nan yakkan ture.
Jag hade fulltnär så sagt som de; men si, dermed hade jag fördömt all din barn, som någon tid varit hafva.
16 Garuu yommuu ani waan kana hunda hubachuu yaaletti, wanni kun hojii dadhabsiisaa natti taʼe.
Jag tänkte till att jag det begripa måtte; men det var mig för svårt;
17 Kunis hamma ani iddoo qulqullummaa Waaqaa seenutti ture; ergasiis ani galgala isaanii nan hubadhe.
Tilldess jag gick in uti Guds helgedom, och märkte uppå deras ända.
18 Dhugumaan ati iddoo mucucaataa irra isaan dhaabde; akka isaan kufanii caccabaniifis gad isaan darbatte.
Men du satte dem på det hala, och förstörte dem i grund.
19 Isaan akkamiin guutumaan guutuutti sodaadhaan fudhatamanii akkuma tasaa barbadaaʼan!
Huru snart varda de till intet! De förgås, och få en ända med förskräckelse.
20 Akkuma abjuun yeroo namni hirribaa dammaqutti taʼu sana, atis yaa Gooftaa, akkasuma yommuu ol kaatu, hawwii garaa isaanii ni busheessita.
Såsom en dröm, när en uppvaknar; så gör du, Herre, deras beläte i stadenom försmädt.
21 Yommuu lubbuun koo gadditee onneen koos waraanamtetti,
Men det gör mig ondt i hjertat, och stinger mig i mina njurar;
22 ani gowwaa fi wallaalaan ture; fuula kee durattis akka horii nan taʼe.
Att jag måste vara en dåre, och intet veta; och måste vara som ett vilddjur för dig.
23 Taʼus ani yeroo hunda si wajjinan jira; atis harka koo mirgaa ni qabda.
Likväl blifver jag städse vid dig; ty du håller mig vid mina högra hand.
24 Ati gorsa keetiin na qajeelchita; ergasii immoo ulfinatti na galchita.
Du leder mig efter ditt råd, och upptager mig på ändalyktone med äro.
25 Ani samii keessaa eenyunan qaba? Lafa irraas si malee homaa hin fedhu.
När jag hafver dig, så frågar jag efter himmel och jord intet.
26 Foon koo fi onneen koo dadhabuu dandaʼu; Waaqni garuu jabina garaa koo ti; bara baraanis inni qooda koo.
Om mig än kropp och själ försmäktade, så äst du dock, Gud, alltid mins hjertas tröst, och min del.
27 Warri sirraa fagoo jiran ni badu; atis warra siif hin amanamne hunda ni balleessita.
Ty si, de som ifrå dig vika, de skola förgås. Du förgör alla dem som emot dig hor bedrifva.
28 Akka ani yaadutti garuu Waaqatti dhiʼaachuun gaarii dha; Waaqayyo Gooftaa daʼoo koo godhadheera; ani hojii kee hunda nan labsa.
Men det är min glädje, att jag håller mig intill Gud, och sätter mitt hopp till Herran, Herran, att jag må förkunna, huru du det gör.
