Faarfannaa 66
1 Dura buʼaa faarfattootaatiif. Faarfannaa. Isin lafti hundinuu ililleedhaan gara Waaqaatti iyyaa!
För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
2 Ulfina maqaa isaa faarfadhaa; galata isaatiifis ulfina kennaa!
lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
3 Waaqaan akkana jedhaa; “Hojiin kee akkam sodaachisaa dha! Sababii humni kee guddaa taʼeef, diinonni kee fuula kee duratti hollatu.
Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
4 Lafti hundinuu siif sagadu; faarfannaa galataa siif faarfatu; maqaa keetiifis faarfatu.”
Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)
5 Kottaatii waan Waaqni hojjete, hojii sodaachiisaa inni namaaf hojjete ilaalaa!
Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
6 Inni galaana lafa gogaatti geeddare; isaanis miilla isaaniitiin laga ceʼan; kottaa isatti haa gammannu!
Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
7 Inni bara baraan humna isaatiin bulcha; iji isaas saboota ilaala; finciltoonni ol ol of hin qabin.
Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)
8 Yaa saboota, Waaqa keenya eebbisaa; sagaleen isa galateeffatus haa dhagaʼamu;
Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
9 inni lubbuu keenya jiraachiseera; miilla keenyas mucucaachuu oolcheera.
ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
10 Yaa Waaqayyo, ati nu qorteertaatii; akkuma meetiis nu qulqulleessiteerta.
Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
11 Ati kiyyootti nu galchiteerta; dugda keenya irras baʼaa keesseerta.
du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
12 Akka namoonni mataa keenya yaabbatan gooteerta; nu ibiddaa fi bishaan keessa dabarre; ati garuu iddoo badhaadhummaatti nu fidde.
du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
13 Anis qalma gubamu qabadhee mana qulqullummaa kee nan seena; wareega koos siif nan galcha;
Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
14 kunis wareega yeroo ani rakkina keessa turetti arrabni koo waadaa galee afaan koos dubbatee dha.
dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
15 Anis horii coccoomoo, qalma gubamu, korbeeyyii hoolaa immoo aarsaa godhee siif nan dhiʼeessa; jibootaa fi reʼoota illee aarsaa siifin dhiʼeessa.
Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)
16 Isin warri Waaqa sodaattan hundi kottaa dhaggeeffadhaa; anis waan inni naaf godhe isinitti nan hima.
Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
17 Ani afaan kootiin isatti nan iyye; galanni isaas arraba koo irra ture.
Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
18 Utuu ani garaa koo keessa cubbuu kaaʼadhee jiraadhee, silaa Gooftaan naaf hin dhagaʼu ture;
Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
19 Waaqni garuu dhugumaan na dhaggeeffateera; sagalee kadhannaa kootiis dhagaʼeera.
Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
20 Waaqni kadhannaa koo hin didin yookaan jaalala isaa na hin dhowwatin haa eebbifamu!
Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!
