Faarfannaa 66
1 Dura buʼaa faarfattootaatiif. Faarfannaa. Isin lafti hundinuu ililleedhaan gara Waaqaatti iyyaa!
En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.
2 Ulfina maqaa isaa faarfadhaa; galata isaatiifis ulfina kennaa!
Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.
3 Waaqaan akkana jedhaa; “Hojiin kee akkam sodaachisaa dha! Sababii humni kee guddaa taʼeef, diinonni kee fuula kee duratti hollatu.
Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.
4 Lafti hundinuu siif sagadu; faarfannaa galataa siif faarfatu; maqaa keetiifis faarfatu.”
All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)
5 Kottaatii waan Waaqni hojjete, hojii sodaachiisaa inni namaaf hojjete ilaalaa!
Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.
6 Inni galaana lafa gogaatti geeddare; isaanis miilla isaaniitiin laga ceʼan; kottaa isatti haa gammannu!
Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.
7 Inni bara baraan humna isaatiin bulcha; iji isaas saboota ilaala; finciltoonni ol ol of hin qabin.
Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)
8 Yaa saboota, Waaqa keenya eebbisaa; sagaleen isa galateeffatus haa dhagaʼamu;
Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;
9 inni lubbuu keenya jiraachiseera; miilla keenyas mucucaachuu oolcheera.
Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.
10 Yaa Waaqayyo, ati nu qorteertaatii; akkuma meetiis nu qulqulleessiteerta.
Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.
11 Ati kiyyootti nu galchiteerta; dugda keenya irras baʼaa keesseerta.
Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.
12 Akka namoonni mataa keenya yaabbatan gooteerta; nu ibiddaa fi bishaan keessa dabarre; ati garuu iddoo badhaadhummaatti nu fidde.
Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.
13 Anis qalma gubamu qabadhee mana qulqullummaa kee nan seena; wareega koos siif nan galcha;
Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;
14 kunis wareega yeroo ani rakkina keessa turetti arrabni koo waadaa galee afaan koos dubbatee dha.
Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.
15 Anis horii coccoomoo, qalma gubamu, korbeeyyii hoolaa immoo aarsaa godhee siif nan dhiʼeessa; jibootaa fi reʼoota illee aarsaa siifin dhiʼeessa.
Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)
16 Isin warri Waaqa sodaattan hundi kottaa dhaggeeffadhaa; anis waan inni naaf godhe isinitti nan hima.
Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.
17 Ani afaan kootiin isatti nan iyye; galanni isaas arraba koo irra ture.
Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.
18 Utuu ani garaa koo keessa cubbuu kaaʼadhee jiraadhee, silaa Gooftaan naaf hin dhagaʼu ture;
Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.
19 Waaqni garuu dhugumaan na dhaggeeffateera; sagalee kadhannaa kootiis dhagaʼeera.
Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.
20 Waaqni kadhannaa koo hin didin yookaan jaalala isaa na hin dhowwatin haa eebbifamu!
Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.
