< Faarfannaa 47 >

1 Dura buʼaa faarfattootaatiif. Faarfannaa Ilmaan Qooraahi. Isin saboonni hundinuu harka keessan rukutaa; sagalee ol fudhadhaatii gammachuudhaan Waaqaaf ililchaa.
Dem Vorsänger. Von den Kindern Korahs. Ein Psalm. Klatscht in die Hände, ihr Völker alle! Jauchzet Gott mit fröhlichem Schall!
2 Waaqayyo Waaqa Waan Hundaa Olii, Mootichi guddaan lafa hundumaa, sodaachisaadhaatii!
Denn der HERR, der Höchste, ist zu fürchten, ein großer König über die ganze Erde.
3 Inni saboota nu jala, namootas miilla keenya jala galcheera.
Er wird die Völker unter uns zwingen und die Nationen unter unsre Füße.
4 Innis nu warra Yaaqoob isa inni jaallate sanaaf ulfina taaneef, dhaala keenya nuu fileera.
Er wird uns unser Erbteil erwählen, den Stolz Jakobs, den er geliebt. (Pause)
5 Waaqni ililleedhaan, Waaqayyo sagalee malakataatiin ol baʼe.
Gott ist aufgefahren mit Jauchzen, der HERR mit dem Schall der Posaune.
6 Faarfannaa galataa Waaqaaf faarfadhaa; faarfannaa galataa faarfadhaa; faarfannaa galataa Mootii keenyaaf faarfadhaa; faarfannaa galataa faarfadhaa.
Lobsinget, lobsinget Gott! Lobsinget, lobsinget unserm König!
7 Waaqni Mootii lafa hundaa ti; faarfannaa galataa hubannaadhaan faarfadhaa.
Denn Gott ist König der ganzen Erde; lobsinget andächtig!
8 Waaqni saboota irratti Mootii dha; Waaqni teessoo isaa qulqulluu irra taaʼeera.
Gott herrscht über die Völker, Gott sitzt auf seinem heiligen Thron.
9 Qondaaltonni sabootaa, akkuma saba Waaqa Abrahaamitti walitti qabamu; mootonni lafa irraa kan Waaqaatii; innis guddisee ol ol jedheera.
Die Edlen der Völker haben sich versammelt zum Volk des Gottes Abrahams; denn Gott gehören die Schilde der Erde; er ist sehr erhaben.

< Faarfannaa 47 >