< Faarfannaa 46 >

1 Dura buʼaa faarfattootaatiif. Faarfannaa Ilmaan Qooraahi. Haala Alaamootiitiin. Waaqni daʼoo fi jabina keenya; inni gargaarsa yeroo hunda rakkina keessatti nu wajjin jiruu dha.
För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.
2 Kanaafuu yoo lafti raafamtee tulluuwwanis garaa galaanaa keessa gadi buʼan iyyuu nu hin sodaannu.
Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
3 Utuu bishaan isaas huursee hoomachaaʼee tulluuwwanis raafama isaatiin sochoʼan iyyuu nu hin sodaannu.
Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;
4 Lagni yaaʼaan isaa magaalaa Waaqaa gammachiisu kan iddoo qulqulluu Waaqni Waan Hundaa Olii jiraatuuf gammachuu kennu tokko jira.
om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. (Sela)
5 Waaqni magaalattii keessa jira; isheenis hin raafamtu; ganama barii Waaqni ishee gargaara.
En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.
6 Saboonni ni raafaman; mootummoonnis ni kufan; inni sagalee isaa dhageessise; laftis ni baqxe.
Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.
7 Waaqayyoon Waan Hunda Dandaʼu nu wajjin jira; Waaqni Yaaqoob daʼoo keenya.
Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.
8 Kottaa, hojii Waaqayyoo ilaalaa; badiisa inni lafa irratti fides argaa.
HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)
9 Inni hamma handaara lafaatti waraana ni balleessa; iddaa ni cabsa; eeboo ni burkuteessa; gaachanas ibiddaan guba.
Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.
10 “Calʼisaa; akka ani Waaqa taʼes beekaa; ani saboota gidduutti ol ol nan jedha; lafa irrattis ol ol nan jedha.”
Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.
11 Waaqayyoon Waan Hunda Dandaʼu nu wajjin jira; Waaqni Yaaqoob daʼoo keenya.
»Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.» HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. (Sela)

< Faarfannaa 46 >