< Faarfannaa 46 >
1 Dura buʼaa faarfattootaatiif. Faarfannaa Ilmaan Qooraahi. Haala Alaamootiitiin. Waaqni daʼoo fi jabina keenya; inni gargaarsa yeroo hunda rakkina keessatti nu wajjin jiruu dha.
Til songmeisteren; av Korahs born, etter Alamot; ein song. Gud er mi hyggja og vår styrke, fullvel røynd i trengslor.
2 Kanaafuu yoo lafti raafamtee tulluuwwanis garaa galaanaa keessa gadi buʼan iyyuu nu hin sodaannu.
Difor ottast me ikkje, um so jordi vert umskift, og um fjelli ragar hjarta av storhavet,
3 Utuu bishaan isaas huursee hoomachaaʼee tulluuwwanis raafama isaatiin sochoʼan iyyuu nu hin sodaannu.
um havbårorne dyn og skumar, og fjelli skjelv for deira ofse. (Sela)
4 Lagni yaaʼaan isaa magaalaa Waaqaa gammachiisu kan iddoo qulqulluu Waaqni Waan Hundaa Olii jiraatuuf gammachuu kennu tokko jira.
Der er ei å, hennar bekkjer gled Guds by, den heilage stad der den Høgste bur.
5 Waaqni magaalattii keessa jira; isheenis hin raafamtu; ganama barii Waaqni ishee gargaara.
Gud er midt i honom, so han skal ikkje rugga; Gud hjelper honom i morgonlysingi.
6 Saboonni ni raafaman; mootummoonnis ni kufan; inni sagalee isaa dhageessise; laftis ni baqxe.
Folkeslag rasa, rike vart rikka, han let si røyst ljoda, jordi bråna.
7 Waaqayyoon Waan Hunda Dandaʼu nu wajjin jira; Waaqni Yaaqoob daʼoo keenya.
Herren, allhers drott, er med oss; Jakobs Gud er vår faste borg. (Sela)
8 Kottaa, hojii Waaqayyoo ilaalaa; badiisa inni lafa irratti fides argaa.
Kom og sjå Herrens storverk, som gjer øydeleggjingar på jordi.
9 Inni hamma handaara lafaatti waraana ni balleessa; iddaa ni cabsa; eeboo ni burkuteessa; gaachanas ibiddaan guba.
Han gjer ende på herferder yver all jordi, bryt bogen sund og høgg spjotet av; stridsvognerne brenner han upp i eld.
10 “Calʼisaa; akka ani Waaqa taʼes beekaa; ani saboota gidduutti ol ol nan jedha; lafa irrattis ol ol nan jedha.”
«Haldt upp og kjenn at eg er Gud! Eg er upphøgd millom folki, upphøgd på jordi.»
11 Waaqayyoon Waan Hunda Dandaʼu nu wajjin jira; Waaqni Yaaqoob daʼoo keenya.
Herren, allhers drott, er med oss; Jakobs Gud er vår faste borg. (Sela)