Faarfannaa 129

1 Faarfannaa ol baʼuu. Israaʼel akkana haa jedhu; “Isaan dargaggummaa kootii jalqabanii akka malee na cunqursaniiru;

En visa i högre choren. De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; så säge Israel;

2 isaan dargaggummaa kootii jalqabanii akka malee na cunqursaniiru; garuu na hin moʼanne.

De hafva ofta trängt mig, allt ifrå min ungdom; men de vordo mig icke öfvermägtige.

3 Warri qootiisa qotan dugda koo qotan; boʼoo isaaniis ni dheeressan.

De plöjare hafva plöjt på min rygg, och dragit sina fårar långa.

4 Waaqayyo garuu qajeelaa dha; funyoo jalʼootaa gargar kukkuteera.”

Herren, som rättfärdig är, hafver de ogudaktigas rep afhuggit.

5 Warri Xiyoonin jibban hundinuu, qaaniidhaan duubatti haa deebiʼan.

Ack! att på skam komma måtte och tillbakavända, alle de som Zion hätske äro.

6 Isaan akka marga bantii manaa irraa kan utuu hin guddatin goguu haa taʼan;

Ack! att de måtte vara såsom gräs på taken, hvilket förtorkas, förr än det uppskärs;

7 namichi haamu qabaa isaa guuttachuu, yookaan namichi walitti qabu bissii isaa guuttachuu hin dandaʼu.

Af hvilkom skördemannen icke uppfyller sina hand, ej heller han, som binder kärfvarna, sin famn;

8 Warri achiin darban, “Eebbi Waaqayyoo isiniif haa taʼu; maqaa Waaqayyootiin isin eebbifna” isaaniin hin jedhin.

Och de, som framom gå icke säga: Herrans välsignelse vare öfver eder; vi välsigne eder i Herrans Namn.