Faarfannaa 124

1 Faarfannaa ol baʼuu. Faarfannaa Daawit. Israaʼel akkana haa jedhu: Utuu Waaqayyo garee keenya taʼuu baatee,

En visa Davids i högre choren. Om Herren icke med oss vore; så säge Israel.

2 utuu Waaqayyo garee keenya taʼuu baatee, yommuu namoonni nutti kaʼanitti,

Om Herren icke med oss vore, när menniskorna sig emot oss sätta,

3 yommuu aariin isaanii nutti bobaʼetti, silaa isaan utuu nu lubbuun jirruu nu liqimsu turan;

Så uppsvulge de oss lefvande, då deras vrede sig öfver oss förgrymmar;

4 lolaan nu liqimsee dhaʼaan bishaanii nurra yaaʼa ture;

Så fördränkte oss vatten; strömmar ginge öfver våra själar;

5 bishaan hamaan nu fudhatee bada ture.

Vatten ginge allt för högt öfver våra själar;

6 Waaqayyo akka nu ilkaan isaaniitiin cicciramnuuf dabarsee itti nu hin kennin sun haa eebbifamu.

Lofvad vare Herren, att han icke gifver oss till rofs uti deras tänder.

7 Akkuma simbirri kiyyoo adamsituu jalaa baatu, nu isaan jalaa baaneerra; kiyyoon ni ciccite; nus jalaa baane.

Vår själ är undkommen, såsom en fogel ens foglafängares snaro; snaran är söndergången, och vi äre löse.

8 Gargaarsi keenya maqaa Waaqayyoo, Uumaa samii fi lafa sanaa ti.

Vår hjelp står i Herrans Namn, den himmel och jord gjort hafver.