< Faarfannaa 120 >

1 Faarfannaa Ol baʼuu. Ani rakkina koo keessatti Waaqayyotti nan iyyadha; innis deebii naa kenna.
Ich rufe zu Jehovah in meiner Drangsal, und Er antwortet mir.
2 Yaa Waaqayyo, afaan sobuu fi arraba nama gowwoomsu jalaa na baasi.
Jehovah, errette meine Seele von der Lüge Lippe, von der Zunge des Trugs.
3 Yaa arraba gowwoomsituu nana, maaltu siif kennama? Kana caalaas maal godhamta?
Was gibt dir und was tut sie dir dazu, die Zunge des Trugs.
4 Inni xiyya loltootaa kan qarameen, barbadaa ibiddaa qacamaatiin si adaba.
Die Pfeile des Helden sind geschärft an den Glühkohlen des Wacholders.
5 Ani waanan Meshek keessa taaʼee dunkaanota Qeedaar gidduu jiraadhuuf, anaaf wayyoo!
Wehe mir, daß ich in Meschech mich aufhalte, daß ich wohne bei Kedars Zelten.
6 Warra nagaa jibban gidduu, ani yeroo dheeraa jiraadheera.
Zu viel wohnt meine Seele bei dem, der Frieden haßt.
7 Ani nama nagaa barbaadu dha; isaan garuu yeroo ani dubbadhu lolaaf kakaʼan.
Ich bin für Frieden; aber wenn ich rede, sind sie für Krieg.

< Faarfannaa 120 >