Fakkeenya 8
1 Ogummaan hin iyyuu? Hubannaanis sagalee isaa ol hin fudhatuu?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 Isheen qarqara karaa, lafa ol kaʼaa irra, iddoo daandiin itti wal gaʼu dhaabatti;
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 karra magaalaatti nama galchu bira, balbala dura dhaabattee akkana jettee iyyiti:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 “Yaa namoota, ani iyyeen isin waama; ani ilmaan namaa hundatti sagalee koo ol nan fudhadha.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Isin warri homaa hin beekne, qalbii horadhaa; isin warri gowwaan hubannaa argadhaa.
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Ani waan faayidaa qabu nan dubbadhaatii, dhagaʼaa; waan qajeelaa dubbachuufis afaan koo nan banadha.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Afaan koo dhugaa dubbata; arrabni koo hammina jibbaatii.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Dubbiin afaan koo hundinuu qajeelaa dha; dubbii koo keessaa tokko iyyuu jalʼaa yookaan micciiramaa miti.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 Nama waa hubatuuf dubbiin koo hundinuu qajeelaa dha; warra beekumsa qabuufis hirʼina hin qabu.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Qooda meetii gorsa koo, warqee qulqulluu caalaas beekumsa filadhu;
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 ogummaan lula diimaa caalaa gatii guddaa qabdii; wanni ati hawwitu tokko iyyuu isheedhaan wal hin madaalu.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 “Ani ogummaan, qalbii wajjin nan jiraadha; ani beekumsaa fi hubannaa qaba.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Waaqayyoon sodaachuun jibbuu dha; hammina ani of tuulummaa fi of guddisuu, amala hamaa fi haasaa jalʼaa nan jibba.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Gorsaa fi murtiin dhugaa kan koo ti; ani hubannaa fi humna qaba.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Mootonni anaan moʼu; bulchitoonnis anaan seera qajeelaa baasu.
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Ilmaan moototaa anaan bulchu; namoonni bebeekamoon hundis anaan biyya bulchu.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Ani warra na jaallatan nan jaalladha; warri na barbaadanis na argatu.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Soorumnii fi ulfinni, qabeenyii fi badhaadhummaan dhuma hin qabne harkuma koo jiru.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Iji koo warqee qulqulluu caala; buʼaan narraa argamus meetii filatamaa caala.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 Ani karaa qajeelummaa irra, daandii qajeelaa irras nan deema;
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 warra na jaallatutti qabeenya nan dhangalaasa; mankuusa qabeenya isaanii illee nan guuta.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 “Waaqayyo waan bara durii hojjeteen dura, hojii isaa kan jalqabaatiin dura na aanfate;
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 ani utuu addunyaan hin uumamin dura, jalqabumatti, bara hamma hin qabneen dura nan muudame.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Ani utuu tuujubni hin jiraatin, utuu burqaawwan bishaaniin hin guutamin dhaladhe;
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 utuu tulluuwwan iddoo isaanii hin dhaabamin dura, ani gaarraniin dura nan dhaladhe;
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 utuu inni lafa yookaan dirree ishee yookaan biyyoo addunyaa tokko iyyuu hin uumin dura nan dhaladhe.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Yeroo inni samiiwwan hundeessetti, yeroo inni dhidhima irra muummee kaaʼetti ani achin ture;
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 yeroo inni gubbaatti duumessa jabeessee dhaabee madda tuujubaa illee hundeessetti ani achin ture;
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 yeroo inni akka bishaanonni ajaja isaa hin cabsineef jedhee, galaanaaf daangaa dhaabetti, yeroo inni lafa hundeessetti ani achin ture.
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 Yeroo sanatti ani ogeessa hojii harkaa taʼee isa biran ture. Ani yeroo hunda fuula isaa dura burraaqaa, guyyuma guyyaadhaan gammachuudhaan guutamaan ture;
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 ani guutummaa addunyaa isaa keessatti ililchaa, ilmaan namaatti illee gammadaan ture.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 “Eegaa yaa ilmaan ko, mee na dhagaʼaa; warri karaa koo eegan eebbifamoo dha.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Gorsa koo dhaggeeffadhaatii ogeeyyii taʼaa; isa hin tuffatinaa.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Namni na dhagaʼu, kan guyyaa hunda balbala koo eegu, kan karra koo dura turu eebbifamaa dha.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Namni na argatu kam iyyuu jireenya argata; Waaqayyo biratti illee fudhatama argata.
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 Namni na hin arganne garuu ofuma miidha; namni na jibbu hundinuu duʼa jaallata.”
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
