Faaruu 5
1 Yaa Waaqayyo, waan nurra gaʼe yaadadhu; ilaali; salphina keenyas argi.
Tänk uppå, Herre, huru oss går; skåda och se uppå vår smälek.
2 Handhuuraan keenya alagootaaf, manneen keenyas Namoota Ormaatiif dabarfamanii kennamaniiru.
Vårt arf är främmandom till del vordet, och vår hus utländskom.
3 Nu ijoollee abbaa hin qabne taane; haadhonni keenya immoo haadhota hiyyeessaa taʼaniiru.
Vi äre faderlöse, och hafvom ingen fader våra mödrar äro såsom enkor.
4 Nu bishaan dhugnuuf kaffaluu qabna turre; qoraan illee bittaa qofaan arganna.
Vattnet, som oss tillhörde, måste vi dricka för penningar, vår egen ved måste vi betala.
5 Warri nu ariʼan koomee keenya bira jiru; nu dadhabneerra; boqonnaas hin qabnu.
Tvång ligger oss på halsen, och om vi än trötte varda, så gifs oss dock ingen hvila.
6 Nu buddeena gaʼaa argachuuf jennee warra Gibxittii fi warra Asooritti harka kennine;
Vi hafve måst gifva oss under Egypten och Assur, på det vi dock måtte få bröd, och äta oss mätta.
7 Abbootiin keenya cubbuu hojjetanii darban; nu immoo adabbii isaanii baanne.
Våre fäder hafva syndat, och äro icke mer för handene, och vi måste deras missgerningar umgälla.
8 Garbootatu nu bulcha; namni harka isaaniitii bilisa nu baasu tokko iyyuu hin jiru.
Tjenare äro rådande öfver oss, och ingen är, som oss utu deras hand förlossar.
9 Sababii goraadee gammoojjii jiruutiin lubbuu keenya balaaf saaxillee buddeena arganna.
Vi måste hemta vårt bröd med vår lifsfara för svärdena uti öknene.
10 Gogaan keenya sababii beelaatiin akkuma badaa ibiddaa hoʼa.
Vår hud är förbränd såsom uti enom ugn, för den grufveliga hungren.
11 Xiyoon keessatti dubartoonni, magaalaawwan Yihuudaa keessattis dubarran qulqulluun humnaan gudeedaman.
De hafva skämt qvinnorna i Zion, och jungfrurna uti Juda städer.
12 Ilmaan moototaa harka isaaniitiin fannifamaniiru; maanguddoonni ulfina hin arganne.
Förstarna äro af dem upphängde, och de gamlas person hafver man intet ärat.
13 Gaʼeessonni akka midhaan daakan dirqisiifaman; ijoolleen dhiiraa muka baachuun gatantaran.
Ynglingarna hafva måst draga qvarnena, och de unge stupa under vedabördor.
14 Maanguddoonni karra magaalaa duraa deemaniiru; dargaggoonnis weedduu isaanii dhiisaniiru.
De gamle sitta intet mer i portarna, och ynglingar bruka intet mer strängaspel.
15 Gammachuun garaa keenya keessaa badeera; shuubbisuun keenyas booʼichatti geeddarameera.
Vår hjertas glädje hafver en ända, vår dans är vänd uti klagogråt.
16 Gonfoon mataa keenya irraa buʼeera. Nuuf wayyoo; nu cubbuu hojjenneerraatii!
Af vårt hufvud är kronan fallen: Ack ve! att vi så syndat hafve!
17 Sababii waan kanaatiif onneen keenya ni gaggabe; sababii waan kanaatiif immoo iji keenya dadhabe;
Derföre är ock vårt hjerta bedröfvadt, och vår ögon förmörkrad;
18 Tulluun Xiyoon kan onee hafe sun lafa waangoonni irra burraaqan taʼeeraatii.
För Zions bergs skull, att det så öde ligger, att räfvarna löpa deröfver.
19 Yaa Waaqayyo, ati bara baraan bulchi; teessoon kees dhalootaa gara dhalootaatti itti fufa.
Men du, Herre, som blifver evinnerliga, och din stol i evig tid;
20 Ati maaliif guutumaan guutuutti nu irraanfatta? Maaliif bara dheeraas nu dhiifta?
Hvi vill du så platt förgäta oss, och så länge platt öfvergifva oss?
21 Yaa Waaqayyo, akka nu deebinuuf ofitti nu deebisi; bara keenya illee akkuma duriitti haaromsi.
Hemta oss, Herre, åter till dig, att vi måge komma hem igen; förnya våra dagar, lika som de fordom voro.
22 Ati yoo guutumaan guutuutti nu gatuu baatte, yoo akka malees nutti dheekkamuu baatte waan kana godhi.
Ty du hafver förkastat oss, och är allt svårliga öfver oss förtörnad.
