Iyyoob 6
1 Iyyoobis akkana jedhee deebise:
Då tog Job till orda och sade:
2 “Utuu gaddi koo safaramee dhiphinni koo hundis madaalii irra kaaʼamee jiraatee!
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 Waan inni cirracha galaanaa caalaa ulfaatuuf, ariitiin dubbachuun koo nama hin dinqisiisu ture.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Xiyyawwan Waaqa Waan Hunda Dandaʼuu na keessa jiru; hafuurri koo summii isaanii dhuga; sodaachisuun Waaqaa natti hiriireera.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Harreen diidaa utuu marga qabuu halaakaa? Yookaan qotiyyoon utuu okaa qabuu baroodaa?
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Nyaanni hin miʼoofne soogidda malee nyaatamaa? Yookaan bishaan hanqaaquu ni miʼaawaa?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Ani isa tuquu hin fedhu; nyaanni akkasii na dhukkubsa.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 “Utuu kadhannaan koo deebii argatee, Waaqnis waan ani hawwu naa kennee jiraatee,
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 utuu na caccabsuun fedhii Waaqaa taʼee, utuu harki isaa hiikamee na galaafatee!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Silaa kun jajjabina naa taʼa ture; dhukkuba hamaa keessatti iyyuu nan gammada ture; ani dubbii Qulqullicha sanaa hin ganneetii.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 “Ammas akkan abdadhuuf jabinni koo maali? Akkan obsuufis humni koo maali?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Ani jabina dhagaa qabaa? Foon koos naasiidhaa?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Ani of gargaaruuf humna tokko illee qabaa? Ogummaan na keessaa badeera mitii?
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 “Namni michuu isaatiif garaa hin laafne Waaqa Waan Hunda Dandaʼu iyyuu sodaachuu dhiiseera.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Obboloonni koo garuu akka doloolloo, akkuma laga yeroof guutee darbuu gowwoomsitoota;
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 isaan laga cabbiidhaan booraʼee yommuu cabbiin sun baqutti immoo guutee irra yaaʼuu ti.
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 Lageen yeroo bonni cimutti ni goggogu; yeroo hoʼaatti immoo iddoo isaaniitii badu.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Warri gaalaan daldalan karaa isaanii irraa jalʼatu; gammoojjiitti namʼanii dhumu.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Daldaltoonni Teemaa kanneen gaalaan daldalan bishaan barbaadu; karaa adeemtonni Shebaa immoo isaan abdatu.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Isaan waan abdatanii turaniif ni qaanaʼan; achi gaʼaniis waan jedhan wallaalan.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Ammas isin akka waan faayidaa hin qabnee taatan; gidiraa koo argitanii sodaattan.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Ani takkumaa, ‘Waa naaf kennaa’ yookaan ‘Qabeenya keessan furii naaf godhaa’ jedheeraa?
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Yookaan, ‘Harka diinaa jalaa na baasaa’ yookaan, ‘Harka cunqursitootaa jalaa na furaa’ jedheeraa?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 “Na barsiisaa; ani nan calʼisa; iddoo ani itti dogoggores na argisiisaa.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Dubbiin qajeelaan akkam ulfaataa dha! Falmiin keessan garuu maal mirkaneessa?
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Isin waan ani jedhu qajeelchuu, dubbii nama abdii kutatees akka bubbeetti heduu barbaadduu?
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Isin ijoollee abbaa hin qabnetti ixaa buufattu; michoota keessaniifis boolla qottu.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 “Amma garuu yoo fedhii keessan taʼe na ilaalaa. Ani fuula keessan duratti nan sobaa?
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Deebiʼaa; murtiis hin jalʼisinaa; hubadhaa; ani nama qajeelaadhaatii.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Jalʼinni arraba koo irra jiraa? Afaan koo daba addaan baasuu hin dandaʼuu?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
