Iyyoob 30

1 “Amma garuu warri umuriidhaan naa gadii, kanneen ani abbootii isaanii saroota hoolota koo tiksitu wajjin iyyuu madaaluu tuffadhe, kunoo natti qoosu.

Och nu le de åt mig, människor som äro yngre till åren än jag, män vilkas fäder jag aktade ringa, ja, ej ens hade velat sätta bland mina vallhundar.

2 Warra humna dhaban, jabinni irree isaanii maal na fayyada?

Vad skulle de också kunna gagna mig med sin hjälp, dessa människor som sakna all manlig kraft?

3 Isaan rakkinaa fi beelaan laafan; lafa gogaa keessa, gammoojjii namni keessa hin jiraanne keessa halkaniin jooran.

Utmärglade äro de ju av brist och svält; de gnaga sin föda av torra öknen, som redan i förväg är öde och ödslig.

4 Daggala keessaa biqiltuu soogiddaa funaannatan; nyaanni isaaniis hidda mukaa kan hin miʼoofne ture.

Saltörter plocka de där bland snåren, och ginströtter är vad de hava till mat.

5 Isaan namoota gidduudhaa ariʼaman; namoonnis akkuma waan hattuutti iyyaniitti itti iyyan.

Ur människors samkväm drives de ut, man ropar efter dem såsom efter tjuvar.

6 Isaan akka laga gogaa keessa, kattaa gidduu fi boolla lafaa keessa jiraataniif dirqamaman.

I gruvliga klyftor måste de bo, i hålor under jorden och i bergens skrevor.

7 Bosona keessatti ni halaaku; daggala keessattis walitti tuutaʼu.

Bland snåren häva de upp sitt tjut, under nässlor ligga de skockade,

8 Isaan gowwoota maqaa hin qabne, kanneen biyyaa ariʼaman turan.

en avföda av dårar och ärelöst folk, utjagade ur landet med hugg och slag.

9 “Amma ilmaan isaanii sirba natti baafatan; ani isaan gidduutti waan kolfaa taʼeera.

Och för sådana har jag nu blivit en visa, de hava mig till ämne för sitt tal;

10 Isaan xireeffatanii narraa fagaatan; fuula kootti tufuu irraas duubatti hin deebiʼan.

med avsky hålla de sig fjärran ifrån mig, de hava ej försyn för att spotta åt mig.

11 Sababii Waaqni iddaa koo laafisee gad na deebiseef, isaan fuula koo duratti luugama baafatan.

Nej, mig till plåga, lossa de alla band, alla tyglar kasta de av inför mig.

12 Karaa mirga kootiin addaggeewwan kaʼaniiru; miilla kootiif kiyyoo kaaʼaniiru; biyyoos akka dallaa natti naannessan.

Invid min högra sida upphäver sig ynglet; mina fötter vilja de stöta undan. De göra sig vägar som skola leda till min ofärd.

13 Isaan karaa koo natti cufu; na galaafachuufis ni milkaaʼu; namni isaan dhowwu tokko iyyuu hin jiru.

Stigen framför mig hava de rivit upp. De göra sitt bästa till att fördärva mig, de som dock själva äro hjälplösa.

14 Akkuma nama qaawwa balʼaan dhufuutti, ona diigamaa keessa gangalachaa natti dhufu.

Såsom genom en bred rämna bryta de in; de vältra sig fram under murarnas brak.

15 Sodaan na liqimseera; ulfinni koo akkuma waan bubbeedhaan fudhatamuutti narraa fudhatameera; badhaadhummaan koos akkuma duumessaa bada.

Förskräckelser välvas ned över mig. Såsom en storm bortrycka de min ära, och såsom ett moln har min välfärd farit bort.

16 “Amma lubbuun koo na keessatti dhumteerti; barri rakkinaas na qabateera.

Och nu utgjuter sig min själ inom mig, eländesdagar hålla mig fast.

17 Halkan keessa lafeen koo ni waraanama; dhukkubbiin na nyaatus natti hin furu.

Natten bortfräter benen i min kropp, och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.

18 Waaqni humna jabaadhaan uffata koo qabeera; akkuma morma wayyaa kootti hudhee na qabeera.

Genom övermäktig kraft har mitt kroppshölje blivit vanställt, såsom en livklädnad hänger det omkring mig.

19 Inni darbatee dhoqqee keessa na buusa; anis akkuma biyyoo fi daaraa taʼeera.

I orenlighet har jag blivit nedstjälpt, och själv är jag nu lik stoft och aska.

20 “Yaa Waaqi, ani sitti nan iyyadha; ati garuu deebii naa hin kennitu; ani nan dhaabadha; ati garuu calʼistee na ilaalta.

Jag ropar till dig, men du svarar mig icke; jag står här, men de bespejar mig allenast.

21 Ati gara jabinaan natti garagalta; irree kee jabaadhaanis na dhoofta.

Du förvandlas för mig till en grym fiende, med din starka hand ansätter du mig.

22 Ol na buttee fuula bubbee dura na oofta; bubbee hamaa keessas asii fi achi na aata.

Du lyfter upp mig i stormvinden och för mig hän, och i bruset låter du mig försmälta av ångest.

23 Ani akka ati gara duʼaatti, gara mana warra lubbuun jiraatan hundaaf ramadameetti na geessitu nan beeka.

Ja, jag förstår att du vill föra mig till döden, till den boning dit allt levande församlas.

24 “Dhuguma iyyuu yeroo inni rakkatee gargaarsa barbaachaaf iyyutti, namni harka isaa isa irra kaaʼu tokko iyyuu hin jiru.

Men skulle man vid sitt fall ej få sträcka ut handen, ej ropa efter hjälp, när ofärd har kommit?

25 Ani warra rakkina keessa jiraniif hin boonyee? Lubbuun koos hiyyeeyyiif hin gaddinee?

Grät jag ej själv över den som hade hårda dagar, och ömkade sig min själ ej över den fattige?

26 Garuu utuu ani waan gaarii abdadhuu, wanni hamaan natti dhufe; utuu ani ifa eeggadhuus, dukkanni natti dhufe.

Se, jag väntade mig lycka, men olycka kom; jag hoppades på ljus, men mörker kom.

27 Keessi koo jeeqamaa jira; gonkumaa hin qabbanoofne; barri gidiraas natti dhufeera.

Därför sjuder mitt innersta och får ingen ro, eländesdagar hava ju mött mig.

28 Ani jajjabina dhabee asii fi achi deemee nan booʼa; waldaa keessa dhaabadhees gargaarsaaf nan iyya.

Med mörknad hud går jag, fastän ej bränd av solen; mitt i församlingen står jag upp och skriar.

29 Ani obboleessa waangoo, michuu urunguus taʼeera.

En broder har jag blivit till schakalerna, och en frände är jag vorden till strutsarna.

30 Gogaan koo gurraachaʼee qolli irraa kaʼeera; dhagni koos hoʼaan bobaʼeera.

Min hud har svartnat och lossnat från mitt kött, benen i min kropp äro förbrända av hetta.

31 Baganaan koo booʼichaaf, ululleen koo immoo sagalee iyyaatiif qopheeffameera.

I sorgelåt är mitt harpospel förbytt, mina pipors klang i högljudd gråt.