Iyyoob 21
1 Iyyoob akkana jedhee deebise:
Job svarade och sade:
2 “Dubbii koo qalbeeffadhaa dhaggeeffadhaa; kun waan isin ittiin na jajjabeessitan haa taʼu.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Yeroo ani dubbadhu naa obsaa; erga ani dubbadhee booddee isin natti qoosuu dandeessu.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 “Dhugumaan kan ani komadhu namaa? Ani maaliif obsa hin dhabne ree?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Na ilaalaatii dinqisiifadhaa; harka keessanis afaan keessan irra kaaʼadhaa.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Ani yommuu waan kana yaadu nan sodaadha; hollannaanis na qabata.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Hamoonni maaliif itti fufanii lubbuun jiraatu? Maaliif dulloomanii humnas argachaa deemu?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Ijoolleen isaanii naannoo isaaniitti, sanyiin isaaniis fuula isaanii duratti jabaatanii dhaabatu.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Manni isaanii nagaa dha; waan sodaatu illee hin qabu; uleen Waaqaas isaan hin tuqxu.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Kormi isaanii dhalchuu hin dadhabu; saawwan isaanii ni dhalu; hin gatatanis.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 Isaan ijoollee isaanii akkuma bushaayeetti bobbaasu; daaʼimman isaanii immoo ni burraaqu.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 Dibbee fi kiraaraan sirbu; sagalee ululleetiinis ni gammadu.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Taʼu illee isaan Waaqaan akkana jedhu; ‘Nu dhiisi! Nu karaa kee beekuuf fedhii hin qabnu.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Akka nu isa tajaajilluuf Waaqni waan Hunda Dandaʼu eenyu? Nu isa kadhannee maal arganna?’
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Badhaadhummaan isaanii garuu isaan harka hin jiru; kanaafuu ani gorsa hamootaa irraa nan fagaadha.
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 “Garuu ibsaan hamootaa yoom iyyuu ni dhaamaa? Balaan yoom iyyuu isaanitti dhufaa? Waaqnis dheekkamsa isaatiin badiisa isaanitti fidaa?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 Isaan akkuma cidii fuula qilleensaa duraa ti; akkuma habaqii bubbeen hamaan fudhatee deemuu ti.
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 Isin, ‘Waaqni balleessaa nama tokkoo ilmaan isaatiif kuusa’ jettu. Akka inni waan kana beekuuf Waaqni namichuma mataa isaatiif gatii isaa haa kennu!
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Iji isaa badiisa isaa haa argu; inni xoofoo dheekkamsa Waaqa Waan Hunda Dandaʼuu haa dhugu.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 Inni yeroo jiʼi isaaf qoodame dhumutti, waaʼee maatii isaa kan dhiisee biraa deemu sanaa dhimma maalii qabaata?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 “Namni tokko iyyuu Waaqa beekumsa barsiisuu dandaʼaa? Waaqni ol aantotatti iyyuu ni muraatii.
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 Namni tokko utuma itti tolee nagaan jiraatuu, utuma humna guutuu qabuu,
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 utuma dhagni isaa gabbatee jiruu, utuma lafeen isaa dhukaan guutamee jiruu ni duʼa.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 Namni biraa immoo utuu gammachuu tokko illee hin argin, jireenya hadhaaʼaa jiraachaa duʼa.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 Isaan biyyoo keessa wal bira ciciisu; lachan isaaniittuu raammoon ni tuutaʼa.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 “Ani yaada keessanii fi mala isin ittiin na miidhuu barbaaddan nan beeka.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 Isin, ‘Manni namicha guddaa, dunkaanni namoonni hamoon keessa jiraatan amma eessa jira?’ jettu.
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Isin namoota karaa deeman hin gaafannee? Waan isaan jedhanis hin qalbeeffannee?
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 Akka namni hamaan guyyaa balaa oolfamu, akka inni guyyaa dheekkamsaa illee baraaramu hin qalbeeffannee?
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Namni fuuluma isaa dura dhaabatee hojii isaa itti himu eenyu? Namni gatii waan inni hojjetee baasuuf eenyu?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Inni gara awwaalaatti geeffama; awwaalli isaas ni eegama.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 Biyyoon sulula keessaa isatti miʼaawa; namoonni hundi isa duukaa buʼu; namoonni akka malee baayʼeenis fuula isaa dura deemu.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 “Yoos isin akkamiin waan faayidaa hin qabneen na jajjabeessuu dandeessu ree? Deebiin keessanis soba qofa!”
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
