Salmenes 94

1 Herre, du hemns Gud, du hemns Gud, syn deg i herlegdom!

Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

2 Statt upp, du domar yver jordi, lat dei ovmodige få lika for si gjerning!

Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

3 Kor lenge skal ugudlege, Herre, kor lenge skal ugudlege fegnast?

Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

4 Dei gøyser or seg og fører skamlaus tale; dei skrøyter, alle ugjerningsmenner.

Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

5 Ditt folk, Herre, krasar dei, og din arv plågar dei.

Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

6 Enkja og den framande slær dei i hel, og dei myrder dei farlause.

Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

7 Og dei segjer: «Herren ser ikkje, og Jakobs Gud merkar det ikkje.»

Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

8 Merka då, de uvituge i folket! Og de vitlause, når vil de taka til vitet?

Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

9 Han som hev sett inn øyra, skulde han ikkje høyra? Han som hev laga til auga, skulde han ikkje sjå?

Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

10 Han som tuktar heidningar, skulde han ikkje refsa, han som gjev menneski kunnskap?

Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

11 Herren kjenner mannsens tankar, at dei er fåfengd.

HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

12 Sæl er den mann som du, Herre, tuktar, og som du gjev lærdom or lovi di,

Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

13 til å gjeve honom ro for vonde dagar, til dess det vert grave ei grav for den ugudlege.

för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

14 For ikkje støyter Herren burt sitt folk, og arven sin forlet han ikkje.

Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

15 For domen skal venda um att til rettferd, og alle ærlege i hjarta skal halda med honom.

Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

16 Kven stend upp for meg imot dei vonde? Kven stig fram for meg mot deim som gjer urett?

Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

17 Dersom ikkje Herren var mi hjelp, so vilde sjæli mi snart bu i stilla.

Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

18 Når eg segjer: «Foten min er ustød, då held di miskunn meg uppe, Herre.»

När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

19 Når det kjem mange tunge tankar i mitt hjarta, då huggar dine trøystarord mi sjæl.

När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

20 Er vel tynings-domstolen i samlag med deg, der dei lagar urett i hop til rett?

Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

21 Dei flokkar seg i hop mot sjæli åt den rettferdige, og dei fordømer uskuldigt blod.

där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

22 Då vert Herren ei borg for meg, og min Gud vert eit berg som eg flyr til.

Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

23 Og han let deira urett koma attende yver deim, og for deira vondskap skal han gjera ende på deim, ja, Herren, vår Gud, skal gjera ende på deim.

Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.