< Salmenes 91 >
1 Den som sit i gøymsla hjå den Høgste, den som bur i skuggen hjå den Allmegtige,
Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,
2 han segjer til Herren: «Mi livd og mi borg, min Gud som eg set mi lit til.»
Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.
3 For han frelser deg frå snara til fuglefangaren, frå tynande sott.
Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.
4 Med sine fjører løyner han deg, og under hans vengjer finn du livd; skjold og vern er hans truskap.
Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;
5 Du skal ikkje ræddast for skræmsl um natti, for pil som flyg um dagen,
Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;
6 for pest som fer fram i myrker, for sott som tyner um middagen.
För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.
7 Um tusund fell attmed sida di, og ti tusund attmed di høgre hand, so skal det ikkje nå til deg.
Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.
8 Du skal berre skoda det med augo dine, og sjå korleis dei ugudlege fær si løn.
Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.
9 «For du, Herre, er mi livd, » segjer du. Den Høgste hev du gjort til din bustad.
Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.
10 Inkje vondt skal timast deg, og ingi plåga skal koma nær til ditt tjeld.
Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.
11 For han skal bjoda sine englar um deg, at dei skal vara deg på alle dine vegar.
Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.
12 Dei skal bera deg på hender, so du ikkje skal støyta foten din på nokon stein.
De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.
13 På løva og eiterorm skal du treda, du skal trakka ned ungløvor og drakar.
På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.
14 «Av di han heng fast ved meg, vil eg fria honom ut; eg vil frelsa honom, av di han kjenner mitt namn.
Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.
15 Han skal kalla på meg, og eg skal svara honom, eg er med honom i naud, eg vil fria honom ut og føra honom til æra.
Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.
16 Med eit langt liv vil eg metta honom og lata honom sjå mi frelsa.»
Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.