Salmenes 90
1 Ei bøn av gudsmannen Moses. Herre, du hev vore ei livd for oss frå ætt til ætt.
En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
2 Fyrr fjelli vart til, og du skapte jordi og heimen, ja frå æva og til æva er du Gud.
Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
3 Du let menneskja venda um til dust og segjer: «Vend um att, de menneskjeborn!»
Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
4 For tusund år er i dine augo som dagen i går når han lid, som ei vakt um natti.
Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
5 Du riv deim burt som i flaum, dei vert som ein svevn, um morgonen er dei som groande graset;
Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
6 um morgonen blømer det og gror, um kvelden visnar det burt og turkast upp.
det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
7 For me hev forgjengest ved din vreide, og ved din harm er me burtskræmde.
Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
8 Du hev sett våre misgjerder for augo dine, vår løynde synd i ljoset frå di åsyn.
Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
9 For alle våre dagar er framfarne i din vreide, me hev livt våre år til ende som ein sukk.
Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
10 Vår livstid, ho varer sytti år, og når der er mykje kraft, åtteti år, og jamvel det stoltaste er møda og fåfengd, for snart er det framfare, og me flaug burt.
Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
11 Kven kjenner styrken i din vreide og din harm, soleis som ein bør ottast deg?
Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
12 Å telja våre dagar, det lære du oss, at me kann få visdom i hjarta.
Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
13 Vend um, Herre! Kor lenge? Og lat det gjera deg vondt for tenarane dine!
HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
14 Metta oss med di miskunn når morgonen renn, so vil me fegnast og gleda oss alle våre dagar!
Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
15 Gled oss etter dei dagar du hev bøygt oss, etter dei år me hev set ulukka!
Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
16 Lat di gjerning syna seg for tenarane dine og din herlegdom yver deira born!
Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
17 Og Herren, vår Guds ynde vere yver oss, og det våre hender gjer, gjeve du framgang for oss, ja, det våre hender gjer, det gjeve du framgang!
Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.
