Salmenes 9
1 Til songmeisteren, etter Mut-labben; ein salme av David. Eg vil lova Herren av alt mitt hjarta, eg vil fortelja um alle dine under.
För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David. Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
2 Eg vil gleda og fagna meg i deg, eg vil lovsyngja ditt namn, du Høgste!
Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
3 av di mine fiendar vik attende, dei snåvar og gjeng til grunnar for ditt andlit.
Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
4 For du hev ført fram min rett og mi sak, du hev sett deg på domstolen som rettferdig domar.
Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
5 Du hev aga heidningarne, øydt ut dei ugudlege, stroke ut deira namn æveleg og alltid.
Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
6 Fienden er all lagd i øyde til æveleg tid, byarne hev du støytt ned til grunns, deira minne, det hev døytt ut.
Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
7 Men Herren sit som konge til æveleg tid, han hev sett upp sin stol til doms,
Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
8 og han dømer jordriket med rettferd, segjer dom yver folkeslag med rettvisa.
och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
9 Og Herren er ei borg for den nedtyngde, ei borg i dei tider han er i trengd.
Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
10 Og dei som kjenner ditt namn, set si lit til deg; for du forlet ikkje deim som søkjer deg, Herre!
Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
11 Syng lovsong til Herren som bur på Sion! forkynn millom folki hans store gjerningar!
Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
12 For han som hemner blod, kjem deim i hug, han gløymer ikkje ropet frå dei arme.
Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
13 Ver meg nådig, Herre! Sjå kva eg må lida av deim som meg hatar, du som lyfter meg upp frå daudens portar,
Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
14 so eg kann forkynna all din pris, i portarne åt Sions dotter fagna meg i di frelsa.
på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
15 Heidningarne er sokne i den grav som dei grov; deira fot er fanga i det garnet dei løynde.
Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
16 Herren hev gjort seg kjend, han hev halde dom; han fangar den ugudlege i det verk hans eigne hender gjorde. (Higgajon, Sela)
HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. (Sela)
DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud. (Sheol h7585)
18 For den fatige vert ikkje gløymd for alltid, dei arme folks von ikkje spillt i all æva.
Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
19 Statt upp, Herre, lat ikkje menneskje få magt, lat heidningarne verta dømde for di åsyn!
Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
20 Set rædsla i deim, Herre! Lat heidningarne kjenna at dei er menneskje! (Sela)
Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. (Sela)
