Salmenes 89
1 Ein salme til lærdom av ezrahiten Etan. Um Herrens miskunns verk vil eg æveleg syngja frå ætt til ætt vil eg med min munn forkynna hans truskap.
En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
2 For eg segjer: Æveleg vert miskunn uppbygd, i himmelen gjer du din truskap fast.
Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
3 «Eg hev gjort ei pakt med min utvalde, eg hev svore for David, tenaren min:
»Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
4 «Æveleg vil eg grunnfesta ditt avkjøme, og eg vil byggja din kongsstol frå ætt til ætt.»» (Sela)
'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» (Sela)
5 Og himmelen prisar di undergjerning, Herre, og din truskap fær pris i samlingi av dei heilage.
Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
6 For kven i dei høge skyer likjest Herren? Kven er lik Herren millom gudesøner?
Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
7 Ein Gud som er ovskræmeleg i løynderådet til dei heilage, og til rædsla for alle som er ikring honom.
Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
8 Herre, allhers drott, kven er sterk som du, Herre? Og din truskap er kringum deg.
HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
9 Du råder yver havsens ovmod; når bylgjorne i det reiser seg, stiller du deim.
Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
10 Du hev slege Rahab sund som ein ihelslegen, med din sterke arm hev du spreidt dine fiendar.
Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
11 Himmelen er din, og jordi er di; jordriket og alt som er i det, hev du grunnlagt.
Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
12 Nord og sud hev du skapt; Tabor og Hermon fegnast i ditt namn.
Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
13 Du hev ein arm med velde; sterk er di hand, høg er di høgre hand.
Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
14 Rettferd og rett er grunnvoll for din kongsstol; miskunn og truskap gjeng fyre di åsyn.
Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
15 Sælt er det folk som kjenner til glederop; i ljoset frå ditt andlit skal dei ferdast.
Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
16 I ditt namn fegnast dei all dagen, og ved di rettferd vert dei upphøgde.
I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
17 For du er prydnaden i deira styrke, og ved din godhug lyfter du upp vårt horn.
Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
18 For Herren høyrer vår skjold til, og vår konge til Israels Heilage.
Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
19 Den gong tala du i ei syn til dine trugne og sagde: «Eg hev lagt hjelp i handi på ein veldug, eg hev upphøgt ein ungdom av folket.
På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
20 Eg hev funne David, tenaren min, med min heilage olje hev eg salva honom.
Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
21 Mi hand skal alltid vera med honom, og min arm skal styrkja honom.
Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
22 Fienden skal ikkje trengja honom, og den urettferdige skal ikkje kua honom.
Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
23 Men eg vil krasa hans motstandarar for hans åsyn, og slå deim som hatar honom.
nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
24 Og min truskap og mi miskunn skal vera med honom, og i mitt namn skal hans horn verta upplyft.
Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
25 Eg vil leggja hans hand på havet og hans høgre hand på elvarne.
Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
26 Han skal ropa til meg: «Du er min far, min Gud og mitt frelse-fjell!»
Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
27 Og eg vil setja honom til den fyrstefødde, til den høgste av kongarne på jordi.
Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
28 Mi miskunn imot honom vil eg æveleg halda ved lag, og mi pakt skal standa fast for honom.
Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
29 Og eg vil halda uppe hans avkjøme til æveleg tid, og hans kongsstol so lenge himmelen varer.
Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
30 Dersom hans born forlet mi lov og ikkje vandrar etter mine domar,
Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
31 dersom dei bryt mine bodord og ikkje held mine fyresegner,
om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
32 då vil eg heimsøkja deira misgjerd med ris og deira skuld med plågor.
då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
33 Men mi miskunn vil eg ikkje taka frå honom, og ikkje vil eg svika i min truskap.
men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
34 Eg vil ikkje brjota mi pakt og ikkje brigda ordi frå mine lippor.
Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
35 Eitt hev eg svore ved min heilagdom, sanneleg, for David vil eg ikkje ljuga.
En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
36 Hans avkjøme skal vera til æveleg tid, og hans kongsstol som soli for mi åsyn.
Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
37 Som månen skal han standa æveleg, og vitnet i skyi er trufast.» (Sela)
såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» (Sela)
38 Og du hev støytt burt og forsmått, du hev vorte harm på den du hev salva.
Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
39 Du hev rist av deg pakti med din tenar, du hev skjemt hans kruna og kasta henne på jordi.
Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
40 Du hev brote ned alle murarne hans, du hev gjort hans festningar til grusdungar.
Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
41 Alle som fer fram på vegen, plundrar honom, han hev vorte til spott for grannarne sine.
Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
42 Du hev upphøgt den høgre hand til hans motstandarar, du hev gjort alle hans fiendar glade.
Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
43 Du hev og late og hans sverdsegg vika, og hev ikkje halde honom uppe i striden.
Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
44 Du hev gjort ende på hans glans og kasta hans kongsstol til jordi.
Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
45 Du hev korta av hans ungdoms dagar, du hev lagt skam yver honom. (Sela)
Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
46 Kor lenge, Herre, vil du løyna deg æveleg? Kor lenge skal din harm brenna som eld?
Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
47 Kom då i hug kor stutt mitt liv er, og kor forgjengelege du hev skapt alle menneskjeborn.
Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
48 Kven fær vel liva og ikkje sjå dauden? Kven friar si sjæl frå helheims vald? (Sela) (Sheol h7585)
Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
49 Herre, kvar er dine nådegjerningar frå fordoms tid, som du med eid lova David i din truskap?
Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
50 Herre, kom i hug den skam som ligg yver dine tenarar, at eg må bera i fanget alle dei mange folk,
Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
51 at dine fiendar spottar, Herre, at dei spottar hans fotspor som du hev salva.
tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.
52 Lova vere Herren æveleg! Amen, amen!
Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
