< Salmenes 84 >
1 Til songmeisteren, etter Gittit; av Korahs born, ein salme. Kor elskelege dine bustader er, Herre, allhers drott!
En Psalm Korah barnas, på Gittith, till att föresjunga. Huru lustige äro dina boningar, Herre Zebaoth!
2 Mi sjæl lengtar, ja naudstundar etter Herrens fyregardar; mitt hjarta og mitt kjøt ropar av fagnad til den livande Gud.
Min själ längtar och trängtar efter Herrans gårdar. Min kropp och själ fröjda sig uti lefvandes Gudi.
3 Sporven hev og funne seg eit hus, og svala eit reir der ho hev lagt sine ungar - dine altar, Herre, allhers drott, min konge og min Gud!
Ty foglen hafver funnit ett hus, och svalan sitt bo, der de sina ungar lägga; nämliga ditt altare, Herre Zebaoth, min Konung och min Gud.
4 Sæle er dei som bur i ditt hus! dei skal alltid lova deg. (Sela)
Salige äro de som i dino huse bo, de lofva dig till evig tid. (Sela)
5 Sæl er den mann som hev sin styrke i deg, dei som hev hug til å fara dei jamne vegar.
Salige äro de menniskor, som dig för sin starkhet hålla, och af hjertat efter dig vandra;
6 Når dei fer gjenom tåredalen, gjer dei honom til ein kjeldevang, ja, tidlegt regn legg velsigning yver honom.
De der gå genom jämmerdalen, och göra der källor; och lärarena varda med mycken välsignelse prydde.
7 Dei gjeng frå kraft til kraft, dei stig fram for Gud på Sion.
De vinna den ena segren efter den andra, att man se må, att den rätte Guden är i Zion.
8 Herre Gud, allhers drott, høyr mi bøn! Vend øyra til, Jakobs Gud! (Sela)
Herre Gud Zebaoth, hör min bön; akta härtill, Jacobs Gud. (Sela)
9 Gud, vår skjold, sjå hit og skoda andlitet til honom du hev salva!
Gud, vår sköld, skåda dock; se uppå din smordas rike.
10 For ein dag i dine fyregardar er betre enn tusund andre; eg vil heller standa ved dørstokken i min Guds hus enn bu i tjeldi til gudløysa.
Ty en dag uti dina gårdar är bättre, än eljest tusende. Jag vill heldre vakta dörrena uti mins Guds huse, än länge bo uti de ogudaktigas hyddom.
11 For Gud Herren er sol og skjold, nåde og ære gjev Herren, han held ikkje undan noko godt frå deim som ferdast i uskyld.
Ty Herren Gud är sol och sköld. Herren gifver nåd och äro; dem frommom skall intet godt fattas.
12 Herre, allhers drott, sæl er den mann som set si lit til deg!
Herre Zebaoth, säll är den menniska, som sig förlåter uppå dig.