Salmenes 83
1 Ein song, ein salme av Asaf. Gud, teg ikkje! haldt deg ikkje still og roleg, Gud!
En sång, en psalm av Asaf.
2 For sjå, dine fiendar bråkar, og dei som hatar deg, lyfter hovudet!
Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3 Mot ditt folk legg dei sløge råder, og dei samråder seg mot deim som du tek vare på.
Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4 Dei segjer: «Kom, lat oss rydja deim ut, so dei ikkje lenger er eit folk! og Israels namn skal ingen meir koma i hug!»
Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5 For dei hev av hjarta samrådt seg, mot deg gjeng dei i pakt.
De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6 Edoms tjeld og ismaelitarne, Moab og hagarenarne,
Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7 Gebal og Ammon og Amalek, Filistarland med deim som bur i Tyrus.
Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8 Ogso Assur hev gjenge i lag med deim, han låner sin arm til Lots søner. (Sela)
Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9 Gjer med deim som med Midjan! som med Sisera, som med Jabin ved Kisons bekk!
Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
10 Dei vart øydelagde ved En-Dor, dei vart til møk på marki.
Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11 Far med deim, deira fremste menner, som med Oreb og Ze’eb, og med alle deira hovdingar som med Zebah og Salmunna!
dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12 deim som segjer: «Lat oss hertaka Guds bustader!»
Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13 Min Gud, gjer deim som ein dustkvervel, som agner for vinden!
eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14 Lik ein eld som brenn ein skog, lik ein loge som set eld på fjell,
Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15 soleis forfylgje du deim med din storm og skræme deim med ditt uver!
Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16 Fyll deira andlit med skam, at dei må søkja ditt namn, Herre!
förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17 Lat deim skjemmast og skræmast æveleg og alltid, lat dei verta skjemde og ganga til grunnar!
Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18 Og lat deim få vita, at einast du hev namnet Herre, den Høgste yver heile jordi!
Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
