Salmenes 81
1 Til songmeisteren, etter Gittit; av Asaf. Syng med fagnad for Gud, vår styrke! Ropa med gleda for Jakobs Gud!
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Set i med song, og lat trumma høyrast, den væne cither med harpa!
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Blås i lur ved nymåne, ved fullmåne på vår høgtidsdag!
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 For det er ei lov for Israel, ein rett for Jakobs Gud.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 Han sette det til eit vitnemål i Josef då han drog ut gjenom Egyptarland. - Eit mål som eg ikkje kjende, høyrde eg:
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 «Eg løyste hans oksl frå byrdi, hans hender vart frie frå berekorgi.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 I trengsla ropa du, og eg fria deg ut, eg svara deg, løynd i toresky, eg prøvde deg ved Meribavatni. (Sela)
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 Høyr, mitt folk, so vil eg vitna for deg! Israel, gjev du vilde høyra på meg!
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 Det skal ikkje finnast nokon annan gud hjå deg, og du skal ikkje tilbeda ein framand gud.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 Eg er Herren, din Gud, som førde deg upp frå Egyptarland, lat munnen vidt upp, at eg kann fylla honom!
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 Men folket mitt høyrde ikkje på mi røyst, og Israel vilde ikkje lyda meg.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 So let eg deim fara med sitt harde hjarta, at dei kunde ganga i sine eigne råder.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 Gjev mitt folk vilde høyra på meg, gjev Israel vilde vandra på mine vegar!
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 Snart skulde eg då bøygja deira fiendar, eg skulde venda mi hand imot deira motstandarar.
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 Dei som hatar Herren, skulde høla honom, og deira tid skulde vara æveleg.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 Og eg skulde føda honom med den beste kveite, og frå berget skulde eg metta deg med honning.»
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
