< Salmenes 81 >
1 Til songmeisteren, etter Gittit; av Asaf. Syng med fagnad for Gud, vår styrke! Ropa med gleda for Jakobs Gud!
På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.
2 Set i med song, og lat trumma høyrast, den væne cither med harpa!
Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.
3 Blås i lur ved nymåne, ved fullmåne på vår høgtidsdag!
Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.
4 For det er ei lov for Israel, ein rett for Jakobs Gud.
Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.
5 Han sette det til eit vitnemål i Josef då han drog ut gjenom Egyptarland. - Eit mål som eg ikkje kjende, høyrde eg:
Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;
6 «Eg løyste hans oksl frå byrdi, hans hender vart frie frå berekorgi.
Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.
7 I trengsla ropa du, og eg fria deg ut, eg svara deg, løynd i toresky, eg prøvde deg ved Meribavatni. (Sela)
Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)
8 Høyr, mitt folk, so vil eg vitna for deg! Israel, gjev du vilde høyra på meg!
Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;
9 Det skal ikkje finnast nokon annan gud hjå deg, og du skal ikkje tilbeda ein framand gud.
Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.
10 Eg er Herren, din Gud, som førde deg upp frå Egyptarland, lat munnen vidt upp, at eg kann fylla honom!
Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.
11 Men folket mitt høyrde ikkje på mi røyst, og Israel vilde ikkje lyda meg.
Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.
12 So let eg deim fara med sitt harde hjarta, at dei kunde ganga i sine eigne råder.
Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.
13 Gjev mitt folk vilde høyra på meg, gjev Israel vilde vandra på mine vegar!
Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,
14 Snart skulde eg då bøygja deira fiendar, eg skulde venda mi hand imot deira motstandarar.
Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.
15 Dei som hatar Herren, skulde høla honom, og deira tid skulde vara æveleg.
Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,
16 Og eg skulde føda honom med den beste kveite, og frå berget skulde eg metta deg med honning.»
Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.