Salmenes 80
1 Til songmeisteren, etter «Liljor»; eit vitnemål av Asaf, ein salme. Du Israels hyrding, vend øyra til! du som fører Josef som ei hjord, du som tronar yver kerubarne, syn deg herleg!
För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.
2 Vekk upp ditt velde for Efraim og Benjamin og Manasse, og kom oss til hjelp!
Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
3 Gud, reis oss upp att, og lat ditt andlit lysa, so me vert frelste!
Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.
4 Herre Gud, Allhers drott! Kor lenge du frøser av harm, endå folket ditt bed!
Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
5 Du gav deim tårebrød til å eta og tåror til å drikka i fullt mål.
HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?
6 Du sette oss til eit trættemål for våre grannar, og våre fiendar spottar seg imillom.
Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.
7 Gud, allhers drott, reis oss upp att og lat ditt andlit lysa, so me vert frelste!
Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.
8 Eit vintre flutte du frå Egyptarland, du dreiv heidningar ut og planta det.
Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
9 Du rudde rom for det, og det feste rot og fyllte landet.
Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.
10 Fjell vart løynde av skuggen frå det, og Guds cedrar av greinerne.
Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.
11 Det strekte sine greiner ut til havet, og sine renningar burt imot elvi.
Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;
12 Kvi hev du rive ned gardarne ikring det, so alle som gjeng framum på vegen, plukkar av det?
det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.
13 Svinet frå skogen gneg på det og dyri på marki beitar i det.
Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?
14 Gud, allhers drott, vend um att! skoda ned frå himmelen og sjå og vitja ditt vintre!
Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.
15 og verna um det som di høgre hand hev planta, og um den son du hev valt deg ut!
Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.
16 Det er brent med eld, det er avhogge, for trugsl frå ditt andlit gjeng dei til grunnar.
Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.
17 Haldt di hand yver mannen ved di høgre hand, yver menneskjesonen som du hev valt deg ut,
Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.
18 so vil me ikkje vika frå deg! Gjer oss levande att, so vil me kalla på ditt namn!
Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.
19 Herre Gud, allhers drott, reis oss upp att, og lat ditt andlit lysa, so me vert frelste!
Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
