Salmenes 80
1 Til songmeisteren, etter «Liljor»; eit vitnemål av Asaf, ein salme. Du Israels hyrding, vend øyra til! du som fører Josef som ei hjord, du som tronar yver kerubarne, syn deg herleg!
En Psalm Assaphs, om gyldene rosena, till att föresjunga. Hör, Israels Herde, du som leder Joseph såsom får; bete dig, du som sitter på Cherubim.
2 Vekk upp ditt velde for Efraim og Benjamin og Manasse, og kom oss til hjelp!
Uppväck dina magt, du som för Ephraim, BenJamin och Manasse äst, och kom oss till hjelp.
3 Gud, reis oss upp att, og lat ditt andlit lysa, so me vert frelste!
Gud, tröst oss, och låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
4 Herre Gud, Allhers drott! Kor lenge du frøser av harm, endå folket ditt bed!
Herre Gud Zebaoth, huru länge vill du vred vara öfver dins folks bön?
5 Du gav deim tårebrød til å eta og tåror til å drikka i fullt mål.
Du spisar dem med tårars bröd, och skänker dem ett stort mått, fullt med tårar.
6 Du sette oss til eit trættemål for våre grannar, og våre fiendar spottar seg imillom.
Du lätst alla våra grannar banna oss, och våra fiendar bespotta oss.
7 Gud, allhers drott, reis oss upp att og lat ditt andlit lysa, so me vert frelste!
Gud Zebaoth, tröst oss; låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
8 Eit vintre flutte du frå Egyptarland, du dreiv heidningar ut og planta det.
Du hafver hemtat ditt vinträ utur Egypten, och hafver fördrifvit Hedningarna, och planterat det.
9 Du rudde rom for det, og det feste rot og fyllte landet.
Du hafver röjt vägen för thy, och låtit det väl rota sig, så att det hafver uppfyllt landet.
10 Fjell vart løynde av skuggen frå det, og Guds cedrar av greinerne.
Bergen äro med dess skugga öfvertäckte, och med dess qvistar Guds cedreträ.
11 Det strekte sine greiner ut til havet, og sine renningar burt imot elvi.
Du hafver utsträckt dess qvistar intill hafvet, och dess telningar allt intill älfvena.
12 Kvi hev du rive ned gardarne ikring det, so alle som gjeng framum på vegen, plukkar av det?
Hvi hafver du så sönderbrutit dess gård, att deraf rifver allt det som der framom går?
13 Svinet frå skogen gneg på det og dyri på marki beitar i det.
De vildsvin hafva uppgräfvit det, och de vilddjur hafva afbitit det.
14 Gud, allhers drott, vend um att! skoda ned frå himmelen og sjå og vitja ditt vintre!
Gud Zebaoth, vänd dig dock; skåda neder af himmelen, och se härtill, och besök detta vinträt;
15 og verna um det som di høgre hand hev planta, og um den son du hev valt deg ut!
Och håll det vid magt, som din högra hand planterat hafver, och det du dig stadeliga utvalt hafver.
16 Det er brent med eld, det er avhogge, for trugsl frå ditt andlit gjeng dei til grunnar.
Se dertill, och straffat; att på det brännande och rifvande må en ände varda.
17 Haldt di hand yver mannen ved di høgre hand, yver menneskjesonen som du hev valt deg ut,
Din hand beskydde dins högra hands folk, och de menniskor, som du dig stadeliga utvalt hafver;
18 so vil me ikkje vika frå deg! Gjer oss levande att, so vil me kalla på ditt namn!
Så vilje vi intet ifrå dig vika. Låt oss lefva, så vilje vi åkalla ditt Namn.
19 Herre Gud, allhers drott, reis oss upp att, og lat ditt andlit lysa, so me vert frelste!
Herre Gud Zebaoth, tröst oss. Låt ditt ansigte lysa, så varde vi hulpne.
