Salmenes 78
1 Ein song til lærdom av Asaf. Lyd, mitt folk, på læra mi, legg øyra til det munnen min talar!
En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.
2 Eg vil opna min munn med fyndord, eg vil lata gåtor frå gamall tid strøyma ut.
Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
3 Det me hev høyrt og veit, og det våre feder hev fortalt oss,
Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
4 det vil me ikkje dylja for deira born, men fortelja Herrens pris for den komande ætti, og hans styrke og hans under, som han hev gjort.
det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.
5 Han hev sett upp eit vitnemål i Jakob, og ei lov hev han lagt i Israel, som han baud våre feder, til å kunngjera deim for borni,
Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.
6 so den komande ætti, dei born som skulde verta fødde, kunde kjenna deim, at dei kunde koma fram og fortelja um deim til sine born,
Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.
7 og setja si von til Gud, og ikkje gløyma Guds verk, men taka vare på hans bodord,
Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.
8 og ikkje vera som deira feder, ei tver og tråssug ætt, ei ætt som ikkje gjorde sitt hjarta fast, og som i si ånd ikkje var trufast mot Gud.
Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.
9 Efraims born, dei væpna bogeskyttarar, dei snudde på stridsdagen.
Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.
10 Dei heldt ikkje Guds pakt og vilde ikkje ferdast i hans lov.
De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.
11 Og dei gløymde hans storverk og hans under som han hadde synt deim.
De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.
12 For deira feder hadde han gjort under i Egyptarlandet på Soans mark.
Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.
13 Han kløyvde havet og let deim ganga igjenom, og let vatnet standa som ein haug.
Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.
14 Og han leidde deim med skyi um dagen, og heile natti ved elds ljos.
Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.
15 Han kløyvde berg i øydemarki og let deim drikka som av store vatsdjup.
Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16 Og han let bekkjer koma or fjellet og fekk vatn til å renna ned som elvar.
Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.
17 Men dei heldt endå på og synda imot honom, og var tråssuge mot den Høgste i øydemarki.
Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18 Og dei freista Gud i sitt hjarta, so dei kravde mat for si lyst.
De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.
19 Og dei tala imot Gud, dei sagde: «Kann vel Gud duka bord i øydemarki?
Och de talade mot Gud, de sade: "Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Sjå, han slo i berg, so vatn rann ut, og bekkjer fløymde. Tru han og kann gjeva brød, eller koma med kjøt til sitt folk?»
Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 Difor, då Herren høyrde det, vart han harm, og eld loga upp mot Jakob, og vreide reiste seg mot Israel;
Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,
22 for dei trudde ikkje på Gud og leit ikkje på hans frelsa.
eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.
23 Og han gav skyerne ovantil, og himmelportarne let han upp.
Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;
24 Og han let manna regna yver deim til føda, og himmelkorn gav han deim.
han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.
25 Englebrød fekk menneskje eta, nista sende han deim til mette.
Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.
26 Han let austanvinden fara ut i himmelen, og han førde sunnanvinden fram ved si magt.
Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27 Og han let kjøt regna yver deim som dust, og fljugande fuglar som havsens sand,
Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;
28 og han let deim falla ned midt i deira læger, kringum deira bustader.
han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.
29 Og dei åt og vart ovleg mette, og det dei hadde hug på, let han deim få.
Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30 Dei var ikkje komne burt frå si lyst, endå hadde dei maten i munnen,
Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,
31 då steig Guds vreide upp imot deim, og han drap deira sterke menner hjå deim, og Israels ungdomar slo han ned.
då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.
32 Med alt dette synda dei endå, og dei trudde ikkje på hans under.
Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.
33 Og han let deira dagar kverva i fåfengd, og deira år i rædsla.
Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.
34 Når han slo deim ned, då spurde dei etter honom, og vende um og søkte Gud,
När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.
35 og kom i hug at Gud var deira berg og den høgste Gud var deira atterløysar.
De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;
36 Men dei gjølte for honom med sin munn, og laug for honom med si tunga.
och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.
37 Og deira hjarta hekk ikkje fast ved honom, og dei var ikkje true mot hans pakt.
Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.
38 Men han er miskunnsam, han forlet skuld og tyner ikkje, og mange gonger let han sin vreide venda um, og han vakte ikkje heile sin harm.
Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
39 Og han kom i hug at dei var kjøt, ein andepust som kverv og ikkje kjem att.
Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.
40 Kor ofte dei tråssa honom i øydemarki og gjorde honom sorg i audni!
Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!
41 Og dei freista atter Gud og krenkte Israels Heilage.
Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.
42 Dei kom ikkje handi hans i hug, eller den dagen då han fria deim frå fienden,
De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43 då han gjorde sine teikn i Egyptarland, og sine undergjerningar på Soans mark.
då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.
44 Og han gjorde deira elvar til blod, og sine rennande vatn kunde dei ikkje drikka.
Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45 Han sende imot deim flugesvermar som åt deim upp, og froskar som tynte deim.
han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.
46 Og han gav deira grøda til gnagaren og deira arbeid til grashoppen.
Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47 Han slo deira vintre ned med hagl og deira morbærtre med haglsteinar.
han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;
48 Og han gav deira fe til haglet og deira hjorder til eldingarne.
han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.
49 Han sende på deim sin brennande vreide, sinne og harm og trengsla, ei sending av uferds-englar.
Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.
50 Han braut veg for sin vreide, han sparde ikkje deira sjæl for dauden, og deira liv gav han til sotti.
Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.
51 Og han slo alle fyrstefødde i Egyptarland, fyrstegrøda av dei sterke i Khams tjeld.
Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.
52 Og han let sitt folk fara av stad som sauer, og førde deim som ei hjord i øydemarki.
Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53 Og han leidde deim trygt, og dei ræddast ikkje, men havet løynde deira fiendar.
Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.
54 Og han førde deim til sitt heilage landmerke, det fjell som hans høgre hand hadde vunne.
Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55 Og han dreiv ut heidningar for deim, og let deira land falla til deim som arv, og let Israels ætter bu i deira tjeld.
Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.
56 Men dei freista Gud, den Høgste, og tråssa honom, og hans vitnemål agta dei ikkje på.
Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;
57 Og dei veik av og var utrugne som deira feder, dei vende um som ein veik boge.
de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.
58 Dei harma honom med sine haugar og eggja honom med sine avgudar.
De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.
59 Gud høyrde det og vart vreid, og han vart svært leid av Israel.
Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.
60 Og han gjekk burt frå sin bustad i Silo, det tjeld han hadde slege upp millom menneskje.
Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;
61 Og han let sin styrke verta førd burt som fange, og gav si æra i fiendehand.
han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.
62 Og han gav sitt folk til sverdet, og på sin arv harmast han.
Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.
63 Eld åt deira unge menner, og deira møyar fekk ingen bruresong.
Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64 Deira prestar fall for sverdet, og deira enkjor fekk ikkje syrgja
Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.
65 Då vakna Herren som ein sovande, som ei kjempa frå rus av vin.
Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66 Og han slo sine fiendar attende, og han førde yver deim æveleg skam.
Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.
67 Og han støytte burt Josefs tjeld, og Efraims ætt valde han ikkje ut.
Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.
68 Men han valde Judas ætt, Sions fjell som han elska.
Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.
69 Og han bygde sin heilagdom som høge fjell, liksom jordi som han hev grunnfest til æveleg tid.
Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70 Og han valde ut David, sin tenar, og tok honom frå sauegrindarne.
Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.
71 Han førde honom frå lambsauerne som han fylgde, til å gjæta Jakob, sitt folk, og Israel, sin arv.
Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.
72 Og han gjætte deim etter sitt ærlege hjarta, og med si kloke hand leidde han deim.
Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.
