Salmenes 77

1 Til songmeisteren, for Jedutun; ein salme av Asaf. Eg ropar til Gud, og eg vil skrika; eg ropar til Gud, og han vil venda øyra til meg.

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

2 Den Dagen eg er i naud, søkjer eg Herren, um natti retter eg ut handi, og ho vert ikkje trøytt, mi sjæl vil ikkje lata seg trøysta.

Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

3 Eg vil koma Gud i hug og sukka, eg vil tenkja etter, og mi ånd vanmegtast. (Sela)

På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

4 Du held augo mine vakande, eg er uroleg og talar ikkje.

Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

5 Eg tenkjer på fordoms dagar, på lengst framfarne år.

Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

6 Eg vil koma i hug min strengleik um natti, i mitt hjarta vil eg grunda, og mi ånd vil ransaka.

Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

7 Vil Herren æveleg støyta burt? vil han ikkje lenger visa nåde?

Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

8 Er det for all tid ute med hans miskunn? Hev hans lovnad vorte upp i inkje frå ætt til ætt?

Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

9 Hev Gud gløymt å vera nådig? Eller hev han i vreide stengt for sin godhug? (Sela)

Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

10 Eg segjer: Dette er mi plåga, det er år frå høgre handi til den Høgste.

Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

11 Eg vil forkynna Herrens gjerningar, for eg vil minnast dine under frå fordoms tid.

Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

12 Og eg vil tenkja etter alt ditt verk, og på dine store gjerningar vil eg grunda.

Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

13 Gud, i heilagdom er din veg, kven er ein gud, stor som Gud?

jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

14 Du er den Gud som gjer under; du hev kunngjort din styrke millom folkeslagi.

Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

15 Du hev løyst ditt folk ut med velde, borni åt Jakob og Josef. (Sela)

Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

16 Vatni såg deg, Gud, vatni såg deg og bivra, ja, djupi skalv.

Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

17 Skyerne gav vatn, himmelen dunde, ja, dine piler flaug ikring.

Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

18 Di tora dunde i kvervelstormen, eldingar lyste upp jordriket, jordi skalv og riste.

Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

19 I havet gjekk din veg, og dine stigar gjenom store vatn, og dine fotspor vart ikkje kjende.

Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

20 Du førde ditt folk som ei hjord ved handi åt Moses og Aron.

Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.