Salmenes 74
1 Ein song til lærdom av Asaf. Kvifor hev du, Gud, støytt oss burt til æveleg tid? Kvifor ryk din vreide mot den hjord du beiter?
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Kom i hug din lyd som du fekk deg i fordoms tid, som du løyste ut til å vera din arvs ætt, Sions fjell der du bur.
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Stig upp til dei ævelege øydehus! Alt hev fienden brote sund i heilagdomen.
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 Dine motstandarar hev bura midt i ditt samlingshus, dei hev sett sine merke upp til merke.
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 Det såg ut som når ein lyfter øksar og høgg i tettvakse tre.
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 Og no, alt som fanst av utskurd, det slo dei sund med øks og hamar.
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 Dei hev sett eld på heilagdomen din, reint til grunnen hev dei vanhelga bustaden for ditt namn.
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 Dei hev sagt i sitt hjarta: «Lat oss tyna deim alle i hop!» Dei hev brent upp alle Guds samlingshus i landet.
De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 Våre merke ser me ikkje, det finst ingen profet lenger, og ingen hjå oss som veit kor lenge.
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 Gud, kor lenge skal motstandaren spotta, fienden vanvyrda ditt namn æveleg?
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Kvifor dreg du di hand, di høgre hand, attende? Tak henne ut or barmen, og øydelegg!
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 Gud er då min konge frå gamall tid, som skaper frelsa midt på jordi.
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 Du skilde havet ved din styrke, du krasa hovudi til drakarne på vatnet.
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 Du slo sund hovudi til Livjatan, du gjorde honom til føda for folk i øydemarki.
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Du let kjelda og bekk renna fram, du turka ut årgangs elvar.
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 Deg høyrer dagen til, deg høyrer og natti til, du hev laga ljosi og soli.
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 Du hev sett fast alle grensor på jordi, sumar og vinter - du hev laga deim.
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Kom i hug dette: Fiendar hev spotta Herren, og eit dårlegt folk hev vanvyrdt ditt namn.
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Gjev ikkje turtelduva di til den mordfuse flokken, gløym ikkje æveleg flokken av dine armingar!
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Sjå til di pakt! for løyndekrokarne i landet er fulle av valds-bøle.
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 Lat ikkje den nedtrykte snu um med skam, lat den arme og fatige lova ditt namn!
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 Statt upp, Gud! før di sak! Kom i hug at du vert spotta av dåren heile dagen!
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Gløym ikkje røysti åt dine fiendar, ståket frå dine motstandarar som alltid stig upp!
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
