Salmenes 74
1 Ein song til lærdom av Asaf. Kvifor hev du, Gud, støytt oss burt til æveleg tid? Kvifor ryk din vreide mot den hjord du beiter?
En undervisning Assaphs. Gud, hvi förkastar du oss så alldeles; och äst så grymmeliga vred öfver dina fosterfår?
2 Kom i hug din lyd som du fekk deg i fordoms tid, som du løyste ut til å vera din arvs ætt, Sions fjell der du bur.
Tänk uppå dina menighet, den du af ålder förvärfvat, och dig till arfvedel förlöst hafver; uppå Zions berg, der du bor.
3 Stig upp til dei ævelege øydehus! Alt hev fienden brote sund i heilagdomen.
Trampa dem på fötterna, och stöt dem platt neder i grund. Fienden hafver all ting förderfvat i helgedomenom.
4 Dine motstandarar hev bura midt i ditt samlingshus, dei hev sett sine merke upp til merke.
Dina ovänner ryta uti dinom husom, och sätta sina afgudar der in.
5 Det såg ut som når ein lyfter øksar og høgg i tettvakse tre.
Man ser yxerna ofvantill blänka, såsom man i en skog högge;
6 Og no, alt som fanst av utskurd, det slo dei sund med øks og hamar.
Och sönderhugga all dess tafvelverk med yxer och bilor.
7 Dei hev sett eld på heilagdomen din, reint til grunnen hev dei vanhelga bustaden for ditt namn.
De uppbränna din helgedom; de oskära dins Namns boning i grund.
8 Dei hev sagt i sitt hjarta: «Lat oss tyna deim alle i hop!» Dei hev brent upp alle Guds samlingshus i landet.
De tala i sitt hjerta: Låter oss skinna dem; de uppbränna all Guds hus i landena.
9 Våre merke ser me ikkje, det finst ingen profet lenger, og ingen hjå oss som veit kor lenge.
Vår tecken se vi intet, och ingen Prophet predikar mer, och ingen, lärare lärer oss mer.
10 Gud, kor lenge skal motstandaren spotta, fienden vanvyrda ditt namn æveleg?
Ack! Gud, huru länge skall ovännen försmäda; och fienden så alldeles förlasta ditt Namn?
11 Kvifor dreg du di hand, di høgre hand, attende? Tak henne ut or barmen, og øydelegg!
Hvi vänder du dina hand ifrå, och dina högra hand så platt ifrå ditt sköt?
12 Gud er då min konge frå gamall tid, som skaper frelsa midt på jordi.
Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jordene sker.
13 Du skilde havet ved din styrke, du krasa hovudi til drakarne på vatnet.
Du sönderdelar hafvet genom dina kraft, och sönderslår drakarnas hufvud i vattnet.
14 Du slo sund hovudi til Livjatan, du gjorde honom til føda for folk i øydemarki.
Du sönderkrossar hufvuden af hvalfiskarna, och gifver dem folkena i öknene till spis.
15 Du let kjelda og bekk renna fram, du turka ut årgangs elvar.
Du låter uppvälla källor och bäcker; du låter borttorkas starka strömmar.
16 Deg høyrer dagen til, deg høyrer og natti til, du hev laga ljosi og soli.
Dag och natt äro dine; du gör, att både sol och stjernor sitt vissa lopp hafva.
17 Du hev sett fast alle grensor på jordi, sumar og vinter - du hev laga deim.
Du sätter hvarjo lande sina gränsor; sommar och vinter gör du.
18 Kom i hug dette: Fiendar hev spotta Herren, og eit dårlegt folk hev vanvyrdt ditt namn.
Så betänk dock det, att fienden försmäder Herran, och ett galet folk lastar ditt Namn.
19 Gjev ikkje turtelduva di til den mordfuse flokken, gløym ikkje æveleg flokken av dine armingar!
Gif dock icke dins turturdufvos själ vilddjurena, och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
20 Sjå til di pakt! for løyndekrokarne i landet er fulle av valds-bøle.
Tänk uppå förbundet; ty landet är allt omkring jämmerliga förhärjadt, och husen äro nederrifne.
21 Lat ikkje den nedtrykte snu um med skam, lat den arme og fatige lova ditt namn!
Låt icke de ringa afgå med skam; ty de fattige och elände lofva ditt Namn.
22 Statt upp, Gud! før di sak! Kom i hug at du vert spotta av dåren heile dagen!
Upp, o Gud, och uträtta dina sak; tänk uppå den försmädelse, som dig dagliga af de galna vederfars.
23 Gløym ikkje røysti åt dine fiendar, ståket frå dine motstandarar som alltid stig upp!
Förgät icke dina fiendars skri; dina ovänners rasande varder ju längre ju större.
