< Salmenes 72 >
1 Av Salomo. Gud, gjev kongen dine domar og kongssonen di rettferd!
Toloro amy mpanjakay ty fizakà’o, ry Andrianañahare, vaho amy ana’ i mpanjakaiy ty havantaña’o,
2 Han skal døma ditt folk med rettferd og dine armingar med rett.
Hizaka’e an-kahiti’e ondati’oo, o mpisotri’oo an-katò.
3 Fjelli skal bera fred for folket, og like eins haugarne, ved rettferd.
Hinday fanintsiñañe am’ ondatio o vohitseo, naho havañonañe o haboañeo.
4 Han skal døma armingarne i folket, han skal frelsa borni åt den fatige og knasa valdsmannen.
Ho mei’e to o rarake am’ondatioo, ho rombahe’e ty ana’ o poi’eo, vaho ho demohe’e ty mpamorekeke.
5 Dei skal ottast deg so lenge soli skin, og so lenge månen lyser frå ætt til ætt.
Hañeveñe ama’o iereo naho mbe ey i androy, vaho mbe eñe i volañey, amy ze hene tariratse.
6 Han skal koma ned som regn på nyslegen voll, lik ei regnskur som væter jordi.
Ie hizotso manahake ty orañe an-teteke vaho tinatake eo, hoe ereke mampiboboke ty tane.
7 I hans dagar skal den rettferdige bløma, og det skal vera mykje fred, alt til det ingen måne er meir.
Hiraorao amo andro’eo o vañoñeo: vaho am-pierañerañañe vokatse ampara’ te mimosaoñe i volañey.
8 Og han skal hava herredom frå hav til hav, og frå elvi til endarne av jordi.
Ho fehè’e ty boak’ an-driake eñe, pak’an-driak’ añe ka; le boak’ amy sakay pak’amo olon-taneo.
9 Dei som bur i øydemarki, skal bøygja seg for honom, og hans fiendar skal slikka mold.
hilokoloko ama’e o mpimoneñe am-babangoañeo; vaho hitsela lemboke o rafelahi’eo.
10 Kongarne frå Tarsis og øyarne skal bera fram gåvor, kongarne frå Sjeba og Seba skal koma med skatt.
Handroroñe ama’e o mpanjaka’ i Tarsiseo naho o tokonoseo; hañenga ama’e o mpanjaka’ i Tsebà naho i Sebào.
11 Alle kongar skal fall ned for honom, alle folkeslag skal tena honom.
Eka, hibokokoa’ ze kila mpanjaka, hene fifeheañe ro hitoroñe aze.
12 For han skal frelsa den fatige som ropar, og armingen som ingen hjelpar hev.
Himbae’e ty rarake te mitoreo, naho i mpisotriy, vaho i tsy amam-pañimbay.
13 Han skal spara vesalmannen og den fatige, og sjælerne åt dei fatige skal han frelsa.
Hiferenaiña’e ty maifoifo naho o poi’eo, vaho ho rombahe’e ty fiai’ o mavomavoo.
14 Frå trykk og vald skal han løysa deira sjæl, og dyrt skal blodet deira vera i hans augo.
Ho jebañe’e ami’ty famorekekeañe naho amo hasiahañeo ty fiai’iareo, fa sarotse am-pivazohoa’e eo ty lio’ iareo.
15 Og han skal liva, og Sjeba-gull skal han gjeva honom, og han skal alltid beda for honom, heile dagen skal han lova honom.
Ho velon-dre! hatolotse aze ty volamena’ i Sebà; añonjono halaly ama’e nainai’e, andriaño lomoñandro.
16 Det skal vera ei mengd med korn i landet, på fjelltopparne, grøda skal susa som Libanonskogen, og folk blømer fram i byarne som gras på jordi.
ho vokats’ ampemba i taney, an-dengon-kaboañe ey, le hihelakelake hoe e Lebanone añe o havokara’eo; vaho handrevake hoe ty ahe’ i taney o boak’an-drovao.
17 Hans namn skal vara i all æva, so lenge soli skin, skal hans namn setja nye renningar, og ved honom skal dei velsigna seg, alle heidningefolk skal prisa honom sæl.
Tsy ho tampetse nainai’e ty tahina’e; tsy ho modo aolo’ i àndroy ty tahina’e; vaho hifampitata ty ama’e ondatio, ze kilakila ondaty hanao aze soa-tata.
18 Lova vere Gud Herren, Israels Gud, han, den einaste som gjer under!
Andriaño t’Iehovà Andrianamboatse, Andrianañahare’ Israele, Ie avao ro manao raha tsitantane.
19 Og lova vere hans herlege namn i all æva! og all jordi verte full av hans æra! Amen, amen!
Bangoeñe nainai’e i tahina’e lifo-bolonahetsey; mañàtseke ty tane toy ty enge’e. Ie izay! naho Amena!
20 Ende på bønerne av David, son åt Isai.
Migadoñe eo ty filolofa’ i Davide, ana’ Iesae.