Salmenes 68

1 Til songmeisteren; av David; ein salme, ein song. Gud reiser seg, hans fiendar vert spreidde, og dei som hatar honom, flyr for hans åsyn.

För sångmästaren; av David; en psalm, en sång. Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

2 Liksom røyk driv burt, so driv du deim burt; liksom voks brånar for eld, so gjeng dei ugudlege til grunnar for Guds åsyn.

Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

3 Og dei rettferdige gled seg, dei fagnar seg for Guds åsyn, dei frygdar seg med gleda.

Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

4 Syng for Gud, syng lov for hans namn! Bygg veg for han som fer fram i øydemarker, Jah er namnet hans, og fegnast for hans åsyn!

Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

5 Far for farlause og domar for enkjor er Gud i sin heilage bustad.

de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

6 Gud gjev dei einslege hus og heim, han fører fangar ut til lukka; berre dei motstridige bur i turrlende.

en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

7 Gud, då du drog ut framfyre folket ditt, då du skreid fram i øydemarki (Sela)

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, (Sela)

8 då skalv jordi, ja, himmelen draup for Guds åsyn, Sinai der burte skalv for Guds, Israels Guds, åsyn.

då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

9 Rikelegt regn let du falla, Gud, du styrkte arven din då han var utmødd.

Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

10 Ditt folk sette seg ned i landet; Gud, du var god og reidde det til for armingen.

Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

11 Herren gjev sigersong; ein stor skare av kvinnor kjem med gledebod.

Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

12 Kongar yver herar flyr, dei flyr, og ho som sit heime, deiler herfang.

"Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

13 Når de ligg millom felæger, er det som sylvlagde duvevengjer, og vengfjører med grøn gullglima.

Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

14 Når den Allmegtige spreider kongar der, er det som det snøar på Salmon.

När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon."

15 Eit Guds fjell er Basans fjell, eit fjell med mange kollar er Basans fjell.

Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

16 Kvifor ser de skakt, de fjell med mange kollar, til det fjellet der Gud tekkjest å bu? Herren skal og bu der for alltid.

Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

17 Guds vogner er tvo gonger ti tusund, tusund på tusund, Herren er imillom deim, Sinai er i heilagdomen.

Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

18 Du for upp i det høge, førde fangar burt, tok gåvor millom menneskje, ogso av dei tråssuge, at du kunde bu der, Herre Gud.

Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

19 Lova vere Herren dag etter dag! Legg dei byrd på oss, er Gud vår frelsa. (Sela)

Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. (Sela)

20 Gud er for oss ein Gud til frelsa, og hjå Herren, Herren er det utvegar frå dauden.

Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

21 Ja, Gud krasar hovudet på sine fiendar, den hærde hovudkruna på honom som ferdast i si syndeskuld.

Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

22 Herren segjer: «Frå Basan tek eg deim att, eg vil taka deim att frå havsens djup,

Herren säger: "Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

23 so foten din må trakka i blod, tunga åt hundarne dine få sin lut av fiendarne.»

så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna."

24 Dei ser di sigersferd, Gud, sigersferdi der min Gud, min konge, fer inn i heilagdomen.

Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

25 Fyre gjeng songarar, etterpå harpespelarar midt imillom møyar som slær på trummor.

Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

26 Lova Gud i samlingarne, lova Herren, de som er av Israels kjelda!

Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

27 Der er Benjamin, den yngste, som er herre yver deim, hovdingarne av Juda - deira hop, hovdingarne av Sebulon, hovdingarne av Naftali.

Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

28 Din Gud hev bode at du skal vera sterk; Gud, styrk det som du hev gjort for oss!

Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

29 For ditt tempel skuld yver Jerusalem vil kongar føra gåvor til deg.

I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

30 Skjell på dyret i sevet, på stuteflokken og folkekalvarne, so dei kastar seg ned for deg med sylvstykke! Han spreider folk som er huga på strid.

Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

31 Velduge menner skal koma frå Egyptarland, Ætiopia skal skunda seg og retta henderne ut til Gud.

De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

32 De rike på jordi, syng for Gud, syng lov for Herren! (Sela)

I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, (Sela)

33 Han som fer fram i dei eldegamle himle-himlar! Sjå, han let si røyst høyra, ei veldug røyst.

honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

34 Gjev Gud magt! Yver Israel er hans høgd, og hans magt i dei høge skyer.

Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

35 Skræmeleg er du, Gud, frå dine heilagdomar; Israels Gud, han gjev folket magt og styrke. Lova vere Gud!

Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!