Salmenes 68

1 Til songmeisteren; av David; ein salme, ein song. Gud reiser seg, hans fiendar vert spreidde, og dei som hatar honom, flyr for hans åsyn.

En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.

2 Liksom røyk driv burt, so driv du deim burt; liksom voks brånar for eld, so gjeng dei ugudlege til grunnar for Guds åsyn.

Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.

3 Og dei rettferdige gled seg, dei fagnar seg for Guds åsyn, dei frygdar seg med gleda.

Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.

4 Syng for Gud, syng lov for hans namn! Bygg veg for han som fer fram i øydemarker, Jah er namnet hans, og fegnast for hans åsyn!

Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.

5 Far for farlause og domar for enkjor er Gud i sin heilage bustad.

Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;

6 Gud gjev dei einslege hus og heim, han fører fangar ut til lukka; berre dei motstridige bur i turrlende.

En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.

7 Gud, då du drog ut framfyre folket ditt, då du skreid fram i øydemarki (Sela)

Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; (Sela)

8 då skalv jordi, ja, himmelen draup for Guds åsyn, Sinai der burte skalv for Guds, Israels Guds, åsyn.

Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.

9 Rikelegt regn let du falla, Gud, du styrkte arven din då han var utmødd.

Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;

10 Ditt folk sette seg ned i landet; Gud, du var god og reidde det til for armingen.

Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.

11 Herren gjev sigersong; ein stor skare av kvinnor kjem med gledebod.

Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.

12 Kongar yver herar flyr, dei flyr, og ho som sit heime, deiler herfang.

Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.

13 Når de ligg millom felæger, er det som sylvlagde duvevengjer, og vengfjører med grøn gullglima.

När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.

14 Når den Allmegtige spreider kongar der, er det som det snøar på Salmon.

När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.

15 Eit Guds fjell er Basans fjell, eit fjell med mange kollar er Basans fjell.

Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.

16 Kvifor ser de skakt, de fjell med mange kollar, til det fjellet der Gud tekkjest å bu? Herren skal og bu der for alltid.

Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.

17 Guds vogner er tvo gonger ti tusund, tusund på tusund, Herren er imillom deim, Sinai er i heilagdomen.

Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.

18 Du for upp i det høge, førde fangar burt, tok gåvor millom menneskje, ogso av dei tråssuge, at du kunde bu der, Herre Gud.

Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.

19 Lova vere Herren dag etter dag! Legg dei byrd på oss, er Gud vår frelsa. (Sela)

Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. (Sela)

20 Gud er for oss ein Gud til frelsa, og hjå Herren, Herren er det utvegar frå dauden.

Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.

21 Ja, Gud krasar hovudet på sine fiendar, den hærde hovudkruna på honom som ferdast i si syndeskuld.

Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.

22 Herren segjer: «Frå Basan tek eg deim att, eg vil taka deim att frå havsens djup,

Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.

23 so foten din må trakka i blod, tunga åt hundarne dine få sin lut av fiendarne.»

Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.

24 Dei ser di sigersferd, Gud, sigersferdi der min Gud, min konge, fer inn i heilagdomen.

Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.

25 Fyre gjeng songarar, etterpå harpespelarar midt imillom møyar som slær på trummor.

De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.

26 Lova Gud i samlingarne, lova Herren, de som er av Israels kjelda!

Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.

27 Der er Benjamin, den yngste, som er herre yver deim, hovdingarne av Juda - deira hop, hovdingarne av Sebulon, hovdingarne av Naftali.

Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.

28 Din Gud hev bode at du skal vera sterk; Gud, styrk det som du hev gjort for oss!

Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.

29 For ditt tempel skuld yver Jerusalem vil kongar føra gåvor til deg.

För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.

30 Skjell på dyret i sevet, på stuteflokken og folkekalvarne, so dei kastar seg ned for deg med sylvstykke! Han spreider folk som er huga på strid.

Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.

31 Velduge menner skal koma frå Egyptarland, Ætiopia skal skunda seg og retta henderne ut til Gud.

De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.

32 De rike på jordi, syng for Gud, syng lov for Herren! (Sela)

I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. (Sela)

33 Han som fer fram i dei eldegamle himle-himlar! Sjå, han let si røyst høyra, ei veldug røyst.

Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.

34 Gjev Gud magt! Yver Israel er hans høgd, og hans magt i dei høge skyer.

Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn.

35 Skræmeleg er du, Gud, frå dine heilagdomar; Israels Gud, han gjev folket magt og styrke. Lova vere Gud!

Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.