Salmenes 66

1 Til songmeisteren; ein song, ein salme. Ropa fagnadrop for Gud, all jordi!

För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

2 Syng ut hans namns æra, gjev honom æra til hans pris!

lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

3 Seg til Gud: «Kor skræmelege dine verk er! For di store magt skuld må dine fiendar gjøla for deg.

Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

4 All jordi skal tilbeda deg og syngja deg lov, dei skal syngja um ditt namn.» (Sela)

Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. (Sela)

5 Kom og sjå Guds gjerningar! Skræmeleg er han i gjerning mot menneskjeborni.

Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

6 Han gjorde havet um til turrlende, gjenom elvi gjekk dei til fots; der gledde me oss i honom.

Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

7 Han råder med sitt velde æveleg, hans augo gjæter heidningarne; dei tråssuge må ikkje upphøgja seg. (Sela)

Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. (Sela)

8 De folk, lova vår Gud, og lat røysti av hans lovsong verta høyrd!

Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

9 han som heldt vår sjæl i live, og ikkje let vår fot vera ustød.

ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

10 For du prøvde oss, Gud, du reinsa oss, som dei reinsar sylv.

Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

11 Du førde oss inn i eit garn, du lagde ei tyngjande byrd på våre lender.

du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

12 Du let menneskje fara yver vårt hovud, me kom i eld og vatn - men du førde oss ut til uppkveikjing.

du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

13 Eg vil ganga inn i ditt hus med brennoffer; eg vil gjeva deg det eg hev lova,

Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

14 det som gjekk yver mine lippor, og som munnen min tala ut då eg var i naud.

dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

15 Brennoffer av feite sauer vil eg ofra til deg med eim av verar, eg vil ofra både uksar og bukkar. (Sela)

Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. (Sela)

16 Kom og høyr, so vil eg fortelja, alle de som ottast Gud, kva han hev gjort for mi sjæl.

Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

17 Til honom ropa eg med min munn, og lovsong var på tunga mi.

Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

18 Hadde eg stila på urett i mitt hjarta, vilde Herren ikkje høyra.

Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

19 Men Gud hev høyrt, han lydde på mi bønerøyst.

Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

20 Lova vere Gud, som ikkje viste mi bøn ifrå seg og ikkje tok frå meg si miskunn!

Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!