Salmenes 66

1 Til songmeisteren; ein song, ein salme. Ropa fagnadrop for Gud, all jordi!

En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.

2 Syng ut hans namns æra, gjev honom æra til hans pris!

Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.

3 Seg til Gud: «Kor skræmelege dine verk er! For di store magt skuld må dine fiendar gjøla for deg.

Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.

4 All jordi skal tilbeda deg og syngja deg lov, dei skal syngja um ditt namn.» (Sela)

All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. (Sela)

5 Kom og sjå Guds gjerningar! Skræmeleg er han i gjerning mot menneskjeborni.

Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.

6 Han gjorde havet um til turrlende, gjenom elvi gjekk dei til fots; der gledde me oss i honom.

Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.

7 Han råder med sitt velde æveleg, hans augo gjæter heidningarne; dei tråssuge må ikkje upphøgja seg. (Sela)

Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. (Sela)

8 De folk, lova vår Gud, og lat røysti av hans lovsong verta høyrd!

Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;

9 han som heldt vår sjæl i live, og ikkje let vår fot vera ustød.

Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.

10 For du prøvde oss, Gud, du reinsa oss, som dei reinsar sylv.

Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.

11 Du førde oss inn i eit garn, du lagde ei tyngjande byrd på våre lender.

Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.

12 Du let menneskje fara yver vårt hovud, me kom i eld og vatn - men du førde oss ut til uppkveikjing.

Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.

13 Eg vil ganga inn i ditt hus med brennoffer; eg vil gjeva deg det eg hev lova,

Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;

14 det som gjekk yver mine lippor, og som munnen min tala ut då eg var i naud.

Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.

15 Brennoffer av feite sauer vil eg ofra til deg med eim av verar, eg vil ofra både uksar og bukkar. (Sela)

Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. (Sela)

16 Kom og høyr, so vil eg fortelja, alle de som ottast Gud, kva han hev gjort for mi sjæl.

Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.

17 Til honom ropa eg med min munn, og lovsong var på tunga mi.

Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.

18 Hadde eg stila på urett i mitt hjarta, vilde Herren ikkje høyra.

Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.

19 Men Gud hev høyrt, han lydde på mi bønerøyst.

Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.

20 Lova vere Gud, som ikkje viste mi bøn ifrå seg og ikkje tok frå meg si miskunn!

Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.