Salmenes 63

1 Ein salme av David, då han var i Juda øydemark. Gud, du er min Gud, eg søkjer deg tidleg; mi sjæl tyrster etter deg, mitt kjøt lengtar etter deg i eit turt land som ligg i vanmagt utan vatn.

En Psalm Davids, då han var i Juda öken. Gud, du äst min Gud, bittida vakar jag upp till dig. Min själ törstar efter dig, mitt kött längtar efter dig, uti ett torrt och törstigt land, der intet vatten är.

2 Soleis hev eg set etter deg i heilagdomen til å sjå di kraft og di æra.

Der ser jag efter dig i dinom helgedom, att jag måtte skåda dina magt och äro.

3 For di miskunn er betre enn livet, mine lippor skal prisa deg.

Ty din godhet är bättre än lif. Mine läppar prisa dig.

4 Soleis vil eg lova deg so lenge eg liver, i ditt namn vil eg lyfta upp mine hender.

Der ville jag gerna lofva dig i mina lifsdagar, och upplyfta mina händer, i ditt Namn.

5 Som av merg og feitt skal mi sjæl verta mett, og med lovsyngjande lippor skal min munn prisa deg.

Det vore mins hjertas fröjd och lust, då jag dig med gladom mun lofva skulle.

6 Når eg kjem deg i hug på mitt lægje, tenkjer eg på deg i nattevakterne.

När jag mig i säng lägger, så tänker jag uppå dig; när jag uppvaknar, så talar jag om dig.

7 For du hev vore hjelp for meg, i skuggen av dine vengjer kann eg fegnast.

Ty du äst min hjelpare, och under dina vingars skugga vill jag fröjda mig.

8 Mi sjæl heng fast ved deg; di høgre hand held meg uppe.

Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

9 Men dei som stend meg etter livet og vil tyna det, dei skal koma til dei nedste djup i jordi.

Men de stå efter mina själ, till att öfverfalla mig; de måste under jordena nederfara.

10 Dei skal verta yvergjevne til sverdmagt, verta til ran for revar.

De måste falla i svärd, och räfvomen till lott blifva.

11 Men kongen skal gleda seg i Gud; kvar den som sver ved honom, skal prisa seg sæl, for ljugararne skal verta målbundne.

Men Konungen fröjdar sig i Gudi; den vid honom svär, han skall prisad varda; ty de lögnmunnar skola tillstoppade varda.