Salmenes 55

1 Til songmeisteren, med strengleik; ein song til lærdom av David. Gud, vend øyra til mi bøn, og løyn deg ikkje for mi naudbeding!

En undervisning Davids, till att föresjunga på strängaspel. Gud, hör mina bön, och fördölj dig icke för mitt bedjande.

2 Gjev gaum etter meg og svara meg! Eg er uroleg med mine sorgfyllte tankar, og eg må stynja

Akta uppå mig, och hör mig, huru jämmerliga jag klagar och gråter;

3 for rop frå fienden, for trykk frå den ugudlege. For dei velter vondt yver meg, og i vreide forfylgjer dei meg.

Att fienden så ropar, och den ogudaktige tränger; ty de vilja komma mig på skada, och äro mig svårliga vrede.

4 Mitt hjarta skjelv i meg, og daudens fæle hev falle på meg.

Mitt hjerta ängslas i mitt lif, och dödsens fruktan är fallen uppå mig.

5 Otte og skjelving kjem yver meg og rædsla legg seg på meg.

Fruktan och bäfvande är mig uppåkommet, och grufvelse hafver öfverfallit mig.

6 Og eg segjer: «Å, hadde eg vengjer som duva, då skulde eg fljuga burt og finna ein bustad.

Jag sade: O! hade jag vingar såsom dufvor, att jag måtte flyga, och någorstäds blifva;

7 Sjå, eg vilde fly langt burt, eg vilde finna herbyrge i øydemarki. (Sela)

Si, så ville jag draga mig långt bort, och blifva i öknene. (Sela)

8 Eg vilde skunda meg i livd for den føykjande vinden, for stormen.»

Jag ville skynda mig, att jag måtte undkomma för storm och oväder.

9 Sluk deim, Herre, kløyv deira tungemål! For eg ser vald og kiv i byen.

Gör, Herre, deras tungor oens, och låt dem förgås; ty jag ser orätt och trätor i stadenom.

10 Dag og natt renner dei kringum honom på murarne, ugjerd og møda er midt i honom.

Sådant går dag och natt allt omkring, innan hans murar; möda och arbete är derinne.

11 Tjon er midt i honom, og ikkje vik frå gatorne vald og svik.

Orätten regerar derinne; lögn och bedrägeri vänder intet igen uppå hans gator.

12 For ikkje min fiende er det som hæder meg - det kunde eg tola; ikkje min uven er det som briskar seg mot meg - då kunde eg gøyma meg for honom.

Om min fiende skämde mig, ville jag det lida; och om min hatare trugade mig, ville jag gömma mig bort för honom.

13 Men du er det, du som var min likemann, min ven, min kjenning, -

Men du äst min stallbroder, min skaffare, och min kände vän.

14 me som hadde huglegt samråd med kvarandre, som gjekk til Guds hus med den glade hop.

Vi, som vänliga omginges inbördes med hvarannan, vi vandrade i Guds hus tillhopa.

15 Lat dauden koma brått på deim! Lat deim fara ned til helheimen livande! For vondskap råder i deira bustad og i deira hjarta. (Sheol h7585)

Döden öfverfalle dem, och fare sig lefvande uti helvetet; ty all skalkhet är uti deras hop. (Sheol h7585)

16 Eg vil ropa til Gud, og Herren skal frelsa meg.

Men jag vill ropa till Gud, och Herren skall hjelpa mig.

17 Kveld og morgon og middag vil eg klaga og sukka, so vil han høyra mi røyst.

Om afton, morgon och middag vill jag klaga och gråta; så skall han höra mina röst.

18 Han løyser ut mi sjæl frå strid mot meg og gjev meg fred, for mange er dei mot meg.

Han förlöser mina själ ifrå dem som vilja till verka med mig, och skaffar henne ro; ty de äro många emot mig.

19 Gud skal høyra og svara deim - han sit frå fordoms tid, (sela) deim som ikkje vil verta annarleis og som ikkje ottast Gud.

Gud skall hörat, och späka dem, den alltid blifver. (Sela) Ty de vända sig icke, och frukta Gud intet;

20 Han legg hand på folk som held fred med honom, han bryt si pakt.

Ty de lägga sina händer uppå hans fridsamma, och ohelga hans förbund.

21 Ordi frå hans munn er håle som smør, men hans hjarta er fullt av strid. Hans ord er mjukare enn olje, og dei er då utdregne sverd.

Deras mun är halare än smör, och hafva dock örlig i sinnet; deras ord äro lenare än olja, och äro dock bar svärd.

22 Kasta byrdi di på Herren, og han skal halda deg uppe! han skal ikkje i all æva lata den rettferdige verta rikka.

Kasta dina omsorg uppå Herran, han skall försörja dig; och skall icke låta den rättfärdiga i oro blifva till evig tid.

23 Men du, Gud, skal støyta deim ned i den djupe grav; blodgiruge og falske menner skal ikkje nå til helvti av si livetid; men eg set mi lit til deg.

Men Gud, du skall nederstörta dem uti den djupa kulona; de blodgiruge och falske skola icke komma till sin halfva ålder; men jag hoppas uppå dig.