< Salmenes 51 >
1 Til songmeisteren; ein salme av David, då profeten Natan kom til honom, etter han hadde gjenge inn til Batseba. Gud, ver meg nådig etter di miskunn! Sletta ut mine brot etter din store godhug!
En Psalm Davids, till att föresjunga; Då den Propheten Nathan till honom kom, när han till BathSeba ingången var. Gud, var mig nådelig, efter dina godhet, och afplana mina synd, efter dina stora barmhertighet.
2 Två meg vel rein frå mi skuld, og reinsa meg frå mi synd!
Två mig väl af mine missgerning, och rensa mig ifrå mine synd.
3 For mine misgjerningar kjenner eg, og mi synd er alltid framfyre meg.
Förty jag känner mina missgerning, och min synd är alltid för mig.
4 Mot deg einast hev eg synda og gjort det som vondt er i dine augo, so du må vera rettferdig når du talar, vera rein når du dømer.
Mot dig allena hafver jag syndat, och illa gjort för dig; på det du må rätt blifva i din ord, och icke straffad blifva, då du dömd varder.
5 Sjå, eg er fødd i misgjerning, og mor mi hev avla meg i synd.
Si, jag är af syndelig säd född, och min moder hafver mig i synd aflat.
6 Sjå, du hev lyst til sanning i innarste; so lær meg då visdom i hjartans løynrom!
Si, du hafver lust till sanningen, den i det fördolda ligger; du låter mig veta den hemliga visheten.
7 Reinsa meg frå synd med isop, so eg vert rein! Två meg, so eg vert kvitare enn snø!
Skära mig med isop, att jag må ren varda; två mig, att jag må snöhvit varda.
8 Lat meg høyra fagnad og gleda, lat dei bein fagna seg som du hev slege sund!
Låt mig höra glädje och fröjd, att de ben, som du förkrossat hafver, måga fröjda sig.
9 Løyn di åsyn for mine synder, og sletta ut alle mine misgjerningar!
Vänd bort ditt ansigte ifrå mina synder, och afplana alla mina missgerningar.
10 Gud, skap i meg eit reint hjarta, og gjev meg ei ny, stødug ånd inni meg!
Skapa i mig, Gud, ett rent hjerta, och gif i mig en ny viss anda.
11 Kasta meg ikkje burt frå di åsyn, og tak ikkje din heilage ande frå meg!
Förkasta mig icke ifrå ditt ansigte, och tag icke din Helga Anda ifrå mig.
12 Gjev meg atter fagnaden av di frelsa, og haldt meg uppe med ei viljug ånd!
Tröst mig igen med dine hjelp, och den frimodige anden uppehålle mig.
13 So vil eg læra lovbrjotarar dine vegar, og syndarar skal venda um til deg.
Ty jag vill lära öfverträdarena dina vägar, att syndarena måga vända sig till dig.
14 Gud, fria meg frå blodskuld, Gud, mine frelsar! So skal mi tunga fagna seg høgt yver di rettferd.
Fräls mig ifrå blodskulder, Gud, som min Gud och Frälsare är; att min tunga må lofva dina rättfärdighet.
15 Herre, lat upp mine lippor! So skal min munn forkynna din pris.
Herre, upplåt mina läppar, att min mun må förkunna din pris.
16 For du hev ikkje lyst til slagtoffer - elles skulde eg gjeva deg det; i brennoffer hev du ikkje hugnad.
Ty du hafver icke lust till offer, eljest ville jag väl gifva dig det; och bränneoffer behaga dig intet.
17 Offer for Gud er ei sundbroti ånd; eit sundbrote og knust hjarta vil du, Gud, ikkje forsmå.
De offer, som Gudi behaga, äro en bedröfvad ande. Ett bedröfvadt och förkrossadt hjerta varder du, Gud, icke föraktandes.
18 Gjer vel imot Sion etter din nåde, bygg murarne åt Jerusalem!
Gör väl vid Zion, efter dina nåde; uppbygg murarna i Jerusalem.
19 Då skal du hava hugnad i rettferds offer, i brennoffer og heiloffer; då skal dei ofra uksar på ditt altar.
Då skola dig behaga rättfärdighetenes offer, bränneoffer och heloffer; då skall man oxar uppå ditt altare offra.