Salmenes 50

1 Ein salme av Asaf. Gud, Gud Herren talar og kallar på jordi frå solekoma til soleglad.

En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

2 Frå Sion, fagerleiks kruna, strålar Gud fram.

Af Zion går upp Guds härliga sken.

3 Vår Gud kjem og skal ikkje tegja. For hans åsyn gjeng etande eld, og ikring honom stormar det sterkt.

Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

4 Han kallar på himmelen ovantil og på jordi til å døma sitt folk.

Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

5 «Samla til meg mine trugne, som hev gjort pakt med meg um offer!»

Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

6 Og himlarne forkynner hans rettferd; for Gud er den som skal halda dom. (Sela)

Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

7 «Høyr, mitt folk, eg vil tala; Israel, eg vil vitna imot deg; Gud, din Gud er eg.

Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

8 Ikkje for dine offer vil eg lasta deg; dine brennoffer er alltid framfyre meg.

För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

9 Eg vil ikkje taka uksar frå ditt hus eller bukkar frå dine grindar.

Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

10 For meg høyrer alle dyr i skogen til, fe på fjelli i tusundtal.

Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

11 Eg kjenner alle fuglar på fjelli, og det som rører seg på marki, er meg for augo.

Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

12 Um eg var hungrig, vilde eg ikkje segja det til deg; for meg høyrer jordriket til med alt det som fyller det.

Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

13 Skulde eg eta kjøt av stutar og drikka blod av bukkar?

Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

14 Ofra lov og takk til Gud og gjev den Høgste det du hev lova,

Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

15 og kalla på meg den dag du er i naud, so vil eg frelsa deg ut, og du skal prisa meg.»

Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

16 Men til den ugudlege segjer Gud: «Kva hev du med å fortelja um mine lover og taka mi pakt i din munn,

Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

17 etter di du hatar tukt og kastar mine ord attum deg?

Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

18 Når du ser ein tjuv, er du gjerne med honom, og med horkarar er du i lag.

När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

19 Din munn slepper du laus til vondt, og di tunga spinn i hop svik.

Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

20 Du sit og talar imot bror din, set ein skamflekk på son til mor di.

Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

21 Dette gjorde du, og eg tagde; so tenkte du eg var liksom du sjølv; men eg vil yvertyda deg og leggja det fram for deg.

Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

22 Gjev gaum etter dette, de som gløymer Gud, so eg ikkje skal riva burt, og ingen frelser.

Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

23 Den som ofrar meg takk, han ærar meg, og den som gjeng den rette veg, honom vil eg lata sjå Guds frelsa!»

Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.