Salmenes 49
1 Til songmeisteren; av Korahs born; ein salme. Høyr dette, alle folk, vend øyra til, alle de som bur i verdi,
För sångmästaren; av Koras söner; en psalm. Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,
2 både låge og høge, rik og fatig, alle saman!
både låga och höga, rika såväl som fattiga.
3 Min munn skal tala visdom, og det som mitt hjarta tenkjer upp, er vit.
Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.
4 Eg vil bøygja mitt øyra til fyndord, eg vil lata upp mi gåta til harpeljod.
Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
5 Kvi skal eg ottast i dei vonde dagar, når vondskap av mine forfylgjarar kringset meg,
Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?
6 dei som set si lit til sitt gods og rosar seg av sin store rikdom?
De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
7 Ein mann kann ikkje løysa ut ein bror, kann ikkje gjeva Gud løysepengar for honom
Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
8 - utløysingi av deira liv er for dyr, og han let det vera til æveleg tid -
För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,
9 so han skulde halda ved å liva for alltid og ikkje sjå gravi.
så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.
10 Nei, han må sjå: Vismenner døyr, dåre og fåviting gjeng burt alle saman og let sitt gods etter seg til andre.
Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.
11 Deira inste tanke er at deira hus skal standa æveleg, deira bustader frå ætt til ætt; dei kallar sin jorder etter sine namn.
De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
12 Men eit menneskje i høg vyrdnad vert ikkje verande; han er lik dyri, dei må tagna.
Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
13 So gjeng det deim som er fulle av tru til seg sjølve, og etter deim fylgjer dei som likar deira tale. (Sela)
Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. (Sela)
14 Som sauer vert dei førde ned i helheimen, dauden gjæter deim, og dei trurøkne tred deim ned, når morgonen renn; og deira skapnad vert øydelagd av helheimen, so dei hev ingen heimstad lenger. (Sheol h7585)
Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning. (Sheol h7585)
15 Men Gud skal løysa ut mi sjæl or handi på helheimen; for han skal taka meg til seg. (Sela) (Sheol h7585)
Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 Ottast ikkje når ein mann vert rik, når hans hus kjem til stor æra!
Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.
17 For han skal ingen ting taka med seg når han døyr; hans æra skal ikkje fara ned etter honom.
Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.
18 Um han og velsignar si sjæl i si livstid, og dei prisar deg for di du gjer deg gode dagar,
Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar,
19 so skal du då koma til di fedreætt, dei som ikkje ser ljoset i all æva.
så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
20 Eit menneskje i høg vyrdnad, som ikkje hev vit, vert lik dyri; dei må tagna.
En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.
