Salmenes 49

1 Til songmeisteren; av Korahs born; ein salme. Høyr dette, alle folk, vend øyra til, alle de som bur i verdi,

En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;

2 både låge og høge, rik og fatig, alle saman!

Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.

3 Min munn skal tala visdom, og det som mitt hjarta tenkjer upp, er vit.

Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.

4 Eg vil bøygja mitt øyra til fyndord, eg vil lata upp mi gåta til harpeljod.

Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.

5 Kvi skal eg ottast i dei vonde dagar, når vondskap av mine forfylgjarar kringset meg,

Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?

6 dei som set si lit til sitt gods og rosar seg av sin store rikdom?

Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.

7 Ein mann kann ikkje løysa ut ein bror, kann ikkje gjeva Gud løysepengar for honom

Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;

8 - utløysingi av deira liv er for dyr, og han let det vera til æveleg tid -

Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;

9 so han skulde halda ved å liva for alltid og ikkje sjå gravi.

Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.

10 Nei, han må sjå: Vismenner døyr, dåre og fåviting gjeng burt alle saman og let sitt gods etter seg til andre.

Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.

11 Deira inste tanke er at deira hus skal standa æveleg, deira bustader frå ætt til ætt; dei kallar sin jorder etter sine namn.

Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.

12 Men eit menneskje i høg vyrdnad vert ikkje verande; han er lik dyri, dei må tagna.

Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.

13 So gjeng det deim som er fulle av tru til seg sjølve, og etter deim fylgjer dei som likar deira tale. (Sela)

Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)

14 Som sauer vert dei førde ned i helheimen, dauden gjæter deim, og dei trurøkne tred deim ned, når morgonen renn; og deira skapnad vert øydelagd av helheimen, so dei hev ingen heimstad lenger. (Sheol h7585)

De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)

15 Men Gud skal løysa ut mi sjæl or handi på helheimen; for han skal taka meg til seg. (Sela) (Sheol h7585)

Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)

16 Ottast ikkje når ein mann vert rik, når hans hus kjem til stor æra!

Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;

17 For han skal ingen ting taka med seg når han døyr; hans æra skal ikkje fara ned etter honom.

Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;

18 Um han og velsignar si sjæl i si livstid, og dei prisar deg for di du gjer deg gode dagar,

Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.

19 so skal du då koma til di fedreætt, dei som ikkje ser ljoset i all æva.

Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.

20 Eit menneskje i høg vyrdnad, som ikkje hev vit, vert lik dyri; dei må tagna.

Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.