< Salmenes 48 >
1 Ein song, ein salme; av Korahs born. Stor er Herren og høglova i vår Guds by, på hans heilage fjell.
En Psalmvisa, Korah barnas. Stor är Herren, och högt berömd, uti vår Guds stad, på hans helga berg.
2 Fager i si høgd, ein fagnad for all jordi er Sions fjell, utkanten av nordheimen, staden til den store kongen.
Det berget Zion är såsom en skön telning, på hvilko hela landet tröster; på den sidone norrut ligger den stora Konungens stad.
3 Gud er i hans hallar kjend som ei fast borg.
Gud är känd i hans palats, att han beskärmaren är.
4 For sjå, kongarne kom saman og drog fram i lag.
Ty si, Konungar äro församlade, och med hvarannan framdragne.
5 Dei såg - so vart dei forfærde, dei vart vitskræmde, flydde i bråhast.
De hafva förundrat sig, då de detta sågo; vordo häpne och omstörta.
6 Ein skjelv greip deim der, ei bivring som hjå ei barnsjuk kvinna.
Bäfvande är dem der påkommet, ångest såsom ene födande qvinno.
7 Med austanvind bryt du sund Tarsis-skip.
Du sönderbråkar skeppen i hafvet, igenom östanväder.
8 Liksom me hev høyrt, so hev me no set det i Herren, allhers drotts by, i vår Guds by, Gud gjer honom fast til æveleg tid. (Sela)
Såsom vi hört hafve, så se vi det på Herrans Zebaoths stad, vår Guds stad. Gud håller honom vid magt evinnerliga. (Sela)
9 Me grundar på din nåde, Gud, midt i ditt tempel.
Gud, vi förbide dina godhet i ditt tempel.
10 Som ditt namn, Gud, so er din pris alt til endarne av jordi; di høgre hand er full av rettferd.
Gud, såsom ditt Namn, så är ock ditt lof, allt intill verldenes ändar; din högra hand är full med rättfärdighet.
11 Sionsfjellet gled seg, Juda døtter fagnar seg yver dine domar.
Berget Zion fröjde sig, och Juda döttrar vare glada, för dina rätters skull.
12 Gakk ikring Sion, far rundt um henne, tel hennar tårn!
Går omkring Zion och beskåder det; täljer dess torn;
13 Legg merke til hennar vollar, gakk igjenom hennar hallar, so de kann fortelja um det til den komande ætt.
Gifver granna akt uppå dess murar, och upphöjer dess palats; på det man derom må förkunna för efterkommanderna.
14 For denne Gud er vår Gud æveleg og alltid; han skal føra oss ut yver dauden.
Ty denne Guden är vår Gud, alltid och evinnerliga; han förer oss såsom ungdomen.