Salmenes 44

1 Til songmeisteren; av Korahs born; ein salme til lærdom. Gud, me hev høyrt med våre øyro, våre feder hev fortalt oss den gjerning du gjorde i deira dagar, i forne dagar.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

2 Du dreiv ut heidningarne med di hand, men deim planta du; du øydelagde folkeslag, men deim breidde du ut.

Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

3 For ikkje med sitt sverd vann dei landet, og deira arm gav deim ikkje siger, men di høgre hand og din arm og ditt andlits ljos; for du hadde hugnad i deim.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

4 Du, Gud, er min konge; byd at Jakob skal verta frelst!

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

5 Ved deg skal me støyta ned våre fiendar, ved ditt namn skal me treda under føter deim som reiser seg imot oss.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

6 For min boge lit eg ikkje på, og mitt sverd gjev meg ikkje siger.

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

7 Men du gjev oss siger yver våre fiendar, og deim som hatar oss, gjer du til skammar.

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

8 Av Gud rosar me oss all dagen og lovar ditt namn til æveleg tid. (Sela)

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

9 Og endå hev du støytt oss burt og gjort oss til skam, og du dreg ikkje ut med våre herar.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

10 Du let oss vika attende for fienden, og dei som hatar oss, fær seg herfang.

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

11 Du gjev oss burt som sauer til å eta upp, og spreider oss ikring millom heidningarne.

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

12 Du sel ditt folk for ingen ting, og ikkje set du høg pris på deim.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

13 Du gjer oss til hæding for våre grannar, til spott og spe for deim som bur ikring oss.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

14 Du gjer oss til eit ordtøke millom heidningarne; dei rister på hovudet åt oss millom folki.

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

15 Heile dagen stend mi skam for mine augo, og blygsl breider seg yver mitt andlit,

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

16 ved røysti av spottaren og hædaren, ved syni av fienden og den hemngiruge.

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

17 Alt dette er kome yver oss, endå me ikkje hev gløymt deg og ikkje svike di pakt.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

18 Vårt hjarta veik ikkje frå deg, og våre stig sveiv ikkje ut av din veg,

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

19 at du skulde slå oss sund der sjakalar bur, og breida oss ned i daudeskugge.

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

20 Hadde me gløymt vår Guds namn og rett våre hender ut til ein framand gud,

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

21 skulde Gud då ikkje ransaka det? for han kjenner hjartans løyndomar.

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

22 Men for di skuld vert me drepne all dagen, me er rekna som slagtesauer.

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

23 Vakna upp! Kvi søv du, Herre? Vakna då, støyt ikkje burt for alltid!

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

24 Kvi løyner du di åsyn, gløymer vår armodsdom og vår trengsla?

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

25 For vår sjæl er nedbøygd i moldi, vår likam nedtrykt til jordi.

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

26 Statt upp til hjelp for oss, og løys oss ut for din nåde skuld!

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.