Salmenes 44

1 Til songmeisteren; av Korahs born; ein salme til lærdom. Gud, me hev høyrt med våre øyro, våre feder hev fortalt oss den gjerning du gjorde i deira dagar, i forne dagar.

En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.

2 Du dreiv ut heidningarne med di hand, men deim planta du; du øydelagde folkeslag, men deim breidde du ut.

Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.

3 For ikkje med sitt sverd vann dei landet, og deira arm gav deim ikkje siger, men di høgre hand og din arm og ditt andlits ljos; for du hadde hugnad i deim.

Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.

4 Du, Gud, er min konge; byd at Jakob skal verta frelst!

Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.

5 Ved deg skal me støyta ned våre fiendar, ved ditt namn skal me treda under føter deim som reiser seg imot oss.

Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.

6 For min boge lit eg ikkje på, og mitt sverd gjev meg ikkje siger.

Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;

7 Men du gjev oss siger yver våre fiendar, og deim som hatar oss, gjer du til skammar.

Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.

8 Av Gud rosar me oss all dagen og lovar ditt namn til æveleg tid. (Sela)

Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)

9 Og endå hev du støytt oss burt og gjort oss til skam, og du dreg ikkje ut med våre herar.

Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?

10 Du let oss vika attende for fienden, og dei som hatar oss, fær seg herfang.

Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.

11 Du gjev oss burt som sauer til å eta upp, og spreider oss ikring millom heidningarne.

Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.

12 Du sel ditt folk for ingen ting, og ikkje set du høg pris på deim.

Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.

13 Du gjer oss til hæding for våre grannar, til spott og spe for deim som bur ikring oss.

Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.

14 Du gjer oss til eit ordtøke millom heidningarne; dei rister på hovudet åt oss millom folki.

Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.

15 Heile dagen stend mi skam for mine augo, og blygsl breider seg yver mitt andlit,

Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;

16 ved røysti av spottaren og hædaren, ved syni av fienden og den hemngiruge.

Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.

17 Alt dette er kome yver oss, endå me ikkje hev gløymt deg og ikkje svike di pakt.

Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.

18 Vårt hjarta veik ikkje frå deg, og våre stig sveiv ikkje ut av din veg,

Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;

19 at du skulde slå oss sund der sjakalar bur, og breida oss ned i daudeskugge.

Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.

20 Hadde me gløymt vår Guds namn og rett våre hender ut til ein framand gud,

Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;

21 skulde Gud då ikkje ransaka det? for han kjenner hjartans løyndomar.

Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.

22 Men for di skuld vert me drepne all dagen, me er rekna som slagtesauer.

Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.

23 Vakna upp! Kvi søv du, Herre? Vakna då, støyt ikkje burt for alltid!

Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.

24 Kvi løyner du di åsyn, gløymer vår armodsdom og vår trengsla?

Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?

25 For vår sjæl er nedbøygd i moldi, vår likam nedtrykt til jordi.

Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.

26 Statt upp til hjelp for oss, og løys oss ut for din nåde skuld!

Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.