Salmenes 41
1 Til songmeisteren; ein salme av David. Sæl er den som ser til ein vesallmann; på den vonde dag skal Herren frelsa honom.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Säll är den, som låter sig vårda; om den fattiga; honom skall Herren hjelpa i den onda tiden.
2 Herren skal verja honom og halda honom i live; han skal verta lukkeleg i landet, og du skal visst ikkje yvergjeva honom til hans mordgiruge fiendar.
Herren skall bevara honom, och hålla honom i lifve, och låta honom gå väl på jordene, och icke gifva honom uti hans fiendars vilja.
3 Herren skal stydja han på sotteseng, og vender all hans lega i hans sjukdom.
Herren skall vederqvicka honom på hans sotesäng; du hjelper honom ifrån alla hans krankhet.
4 Eg segjer: «Herre, ver meg nådig; læk mi sjæl, for eg hev synda mot deg!»
Jag sade: Herre, var mig nådelig; hela mina själ, ty jag hafver syndat emot dig.
5 Mine fiendar talar vondt um meg: «Når skal han døy, og hans namn forgangast?»
Mine ovänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?
6 Og um ein kjem og vil sjå til meg, so talar han falske ord; hans hjarta sankar seg vondskap saman, so gjeng han ut og talar um det.
De komma till att skåda, och menat dock intet af hjertat; utan söka något, det de lasta måga, gå bort och förat ut.
7 Alle som hatar meg, kviskrar saman imot meg; dei tenkjer upp imot meg slikt som gjer meg vondt:
Alle de som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfver mig.
8 «Ei illgjerning heng ved honom, og han som ligg der, skal ikkje meir standa upp.»
De hafva beslutit ett skalkastycke öfver mig: När han ligger, skall han intet uppstå igen.
9 Ja, endå den som eg livde i fred med, som eg sette lit til, som åt mitt brød, hev lyft sin hæl imot meg.
Och min vän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.
10 Men du, Herre, ver meg nådig og hjelp meg upp! So vil eg gjeva deim vederlag.
Men du, Herre, var mig nådelig, och hjelp mig upp, så vill jag vedergälla dem.
11 På dette kjenner eg at du hev hugnad i meg, at min fiende ikkje fær setja i glederop yver meg.
Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafver, att min fiende icke skall glädja sig öfver mig.
12 Og meg held du uppe i mi uskyld og set meg for di åsyn til æveleg tid.
Men mig uppehåller du för mina fromhets skull, och ställer mig inför ditt ansigte evinnerliga.
13 Lova vere Herren, Israels Gud, frå æva og til æva! Amen, amen!
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån nu, allt intill evighet. Amen, Amen.
